F Ö R S T A   M Ö T E T


Måndagen den 24 februari 2003, i vecka 16+5, besökte vi lasarettet i Västerås för att göra ultraljud. Första gången vi skulle få se vårt barn på bild! Jag var helt övertygad om att det skulle visa sig att ungen saknade både armar och ben, eftersom jag ännu inte känt några fosterrörelser, och var jättenervös.


UR DAGBOKEN 
"Helt fantastiskt! Var så nära tårarna! Sakta trädde en allt klarare bild av en väldigt livlig, fullt utvecklad och vilt krumbuktande krabat fram på den grönskimrande skärmen. Med både armar och ben på rätt ställe. Jag kunde inte förstå att jag inte kände något, så som den lilla krabaten sparkade och fäktade och höll på! :) H*n låg och sög på tummen till och från! Barnmorskan var trevlig och pratglad och förklarade vad det var vi såg: ryggrad, huvud, hjärnhalvor, armar, ben och hjärta. T o m magsäcken syntes eftersom h*n hade svalt fostervatten.


Både Anders och jag blev förvånade över att allt syntes så tydligt, inte alls svårt att se vad som var vad, som vi trott. Tack vare krabatens livligheten fick vi rätt lång tid framför skärmen (barnmorskan letade ett stilla lårben för att mäta längd) och vi fick hela 6 bilder med oss hem! Beräknat datum blev framflyttat till 5 augusti (från 31 juli).


Nu var det äntligen 'på riktigt' - krabatens finns här! På vägen hem stannade vi på Obs och köpte två gula bodys med igelkottar på."