Lördag 26 maj 2007

Kommentera!  |  Upp igen!

Lördag 26 maj 2007

På eftermiddagen kom Anders, Elise & Michelle in med bussen, vi hämtade upp Saga och åkte till marknaden. Elise hade sett fram mycket emot karusellerna och sken som en sol. Hon åkte tågkarusell och hoppade i två olika hoppborgar. Sen träffade vi min tremänning P med lilla S, som Elise hade jätteskoj med och åkte karuseller tillsammans med. Michelle och jag åkte en superhäftig spindelmannenkarusell. Innan vi åkte hem fick Elise och Michelle varsin sockervadd. Förra året tyckte inte Elise om sockervadd, men idag gick det minst sagt utan problem. Även Saga uppskattade sockervadden, vår lilla sockerråtta.

På stan hittade vi ett par så söta Bamse-underbyxor som vi köpte till vår lillkusin. Elise vill ju försäkra sig om att han vet vem hennes stora idol Bamse är. Ännu har vi inte träffat det lilla underverket, men ser mycket fram emot att göra det.

Kommentera!  |  Upp igen!

Torsdag 24 maj 2007

Del ett: Igår fick jag en räkning från min mobiloperatör. För ett tag sedan tog jag det svåra beslutet att byta ut min fina Nokiamobil mot en ny, eftersom jag knappt hörde nått i den längre. I mobilaffären hittade vi till slut en mobil som man "bara kan ringa och skicka sms med". Utan massa fåniga kameror och annat trams. Jag hade tänkt att köpa den kontakt, då jag aldrig vill köpa något på avbetalning. Enligt mig är det alltid en dålig affär att betala för något i efterhand, speciellt en mobil som man ofta byter ut efter en rätt kort tid. Jag vill hellre spara ihop till en vara först, och köpa den sen, istället för tvärt om.

Men killen i affären förklarade att det faktiskt var en bättre affär att köpa den för 100 kronor i månaden, istället för att betala 1 200 kronor kontant. (Enda haken var att jag band upp mig till att vara kund hos Tele2 i ett år till, vilket -då- lät helt ok för mig.) Köpte jag den kontant skulle de inte bjuda på headset och försäkring, vilket de gjorde om jag tog den för 100 kronor i månaden i ett år. Jag frågade honom rakt ut om det blir exakt samma pris som att köpa den nu, kontant. Killen bakom disken lovade att det var det.

Så fick jag då räkningen igår. Tele2 hade lagt på 100 kronor i "administrations-avgift för förlängning av bindningstid", och 150 kronor i "engångsdelbetalning av telefon". Utöver detta kom mina utlovade 100 kronor för telefonen. Alltså 250 kronor extra, för en telefon som skulle kostat mig 1 200 kronor kontant, det ger en prisökning med 20 procent! Och.. att ta en avgift på 100 kronor för att jag lovar att vara kund hos dem i ett år till, vad är det för lurendrejeri? Om jag bara låtit abonnemanget rulla så hade jag inte behövt betala de 100 kronorna. Så fånigt, vilken vård av sina kunder! Tänk om jag på min firma skulle ta en avgift av mina kunder för att de binder sig till att använda mina tjänster för ett år framöver, undrar hur många kunder som skulle vara kvar då? Snacka om urkass kundvård! (Det är ungefär i samma klass som att man ska betala för att få samtalsspecifikationen, som vissa operatörer har. Vadå betala för att se vad det är man betalar för? Som att jag skulle säga åt mina kunder att betala en viss summa, vill de sedan veta vad de betalar för får de först betala en extra avgift. Störtfånigt!)

Jag ringde till Tele2, arg som ett bi. Förklarade att jag blivit lovad att betala samma pris som kontant och att det inte är ok att ta betalt för att binda kunderna. Han fattade inte mycket. Det är bara så vi brukar göra. (Hallå?? Vaddå brukar göra?) Sedan skickade han mig vidare tillbaka till affären där jag köpt telefonen.

Jag gick dit, med räkningen, avtalet och telefonen, beredd att ta ärendet vidare till allmänna reklamationsnämnden, laddad som sjutton. Men chefen (som jag handlat av tidigare) förstod mig direkt. "Nä, så ska det ju inte vara." sa han, tog kopia av räkningen, sa att Tele2 skulle få stå för kostnaderna och gav pengarna tillbaka i handen på mig. Skönt. Men undrar hur många andra som blir lurade.

Del två av kampen. Efter jobbet skulle jag posta några fakturor vid ICA. Bråttom, bråttom, bråttom, som vanligt. Köper tre frimärken i kassan och ska klistra på dem vid postlådan. Icke! Som vanligt funkar det inte alls. Det är ju så typiskt. Varför ska de över huvudtaget sälja dessa fåniga frimärken som man ska slicka på? Sedan klisterfrimärkena kom så är det ett undantag att de fastar på kuverten över huvudtaget. De måste ha bytt "slick-klister" till någon låg-budgetvariant för att alla ska lockas köpa de större häftena med klisterfrimärken istället.

Jag gick tillbaka till kassan och fick vänta på killen i postdisken, för där fanns tejpen. "Men han hade lite annat att göra först, så det var bara att vänta." Stressad som sjutton och ställde mig istället i kön där jag köpt frimärkena. Gav dem tillsammans med kvittot till kassörskan och sa att jag ville lämna tillbaka dem och köpa ett häfte klisterfrimärken istället. Hon suckade och sa att det gick ju inte, eftersom de redan var slickade på. "Jag kan ju inte sälja dem vidare när de är använda." Men det kan du ju inte göra i alla fall, de fungerar inte, precis som vanligt. De ska kasseras. Fick prata med chefen, som utan att klaga köpte tillbaka dem och gav mig ett häfte klisterfrimärken.

Alltså, vad har hänt med kundservicen och kvaliteten?? Varför ska man behöva bli förbannad innan man blir behandlad korrekt?

Kommentera!  |  Upp igen!

Måndag 21 maj 2007

Kommentera!  |  Upp igen!

Söndag 20 maj 2007

Saga erövrar språklig mark. Nya ord i ordförrådet är hej, hej å (=hejdå, vinkar), äsa (=läsa), ila (vila), macka, Ba (=Bamse) och ko (=kom, samtidigt som hon tar i hand och drar. Hon fullkomligt slukar böcker, det är det roligaste som finns att läsa böckernas värld, mamma njuter i fulla drag.

Hon ammar rätt mycket nu, speciellt när hon är sjuk.

Kommentera!  |  Upp igen!

Lördag 19 maj 2007

I fredags var Saga hos Momo igen, trots förkylning som inte vill ge med sig. Hon sov mest men hann med att ha en hel del skoj också. Under tiden åkte övriga familjen till IKEA och inhandlade inredningen till köket. En hel massa plåt- och plastbitar, som kostade en hel massa slantar. Elise hade sett mycket fram emot att vara i lekrummet, så när vi kom dit och det var kö så var det bara att vänta ut den. Innan vi hämtade Saga åkte vi förbi och grattade Ylva som fyllde 1 år. Där var god tårta och full fart med roliga barn.

Lördag och alla planer fick göras om. Saga fortfarande hängig (men mycket bättre). Vi skulle egentligen åkt på sjuårskalas och sedan till Kärrbo och tittat på djur. Istället tog vi det lugnt hemma, med en kort sväng med cykelkärran till Skattjakten i samhället, där Elise hoppade hoppborg medan Saga orkade knata omkring.

Den fina våren har tagit paus och nu är det mest kallt, regnigt och blåsigt. Häggen har blommat över och syrenen är snart i full blom. Elise plockar in bukett efter bukett från tomten och jag undrar var hon hittar alla fina blommor någonstans.

Kommentera!  |  Upp igen!

Onsdag 16 maj 2007

Nu har vi alltså barnvakt, från klockan 16 och har samlat ihop ett skapligt stort gäng för en utgång som börjar med tacobuffé. Sista bussen hem går strax före tio ikväll, får se om vi prioriterar att komma med den. Ska bli sååå skoj.

Kommentera!  |  Upp igen!

Tisdag 15 maj 2007

Igår var det återbesök hos veterinären för Tuss. Han har äter medicin var tolfte tomma för att hjälpa kroppen att bilda insulin. Specialfoder äter de också, bägge katterna. Veterinären sa att vi skulle vara nöjda om hans sockervärden var mellan 10 och 16 (28 när han kom in första gången, 20 andra och 18 sist, normalspann 3-6). Jag försökte hålla mig inställd på att de inte var så bra, trots att han ju är precis som vanligt nu.

De tog ett prov först, men blodet rann så sakta. Skötaren trodde dock att det skulle räcka med det lilla de fått och gjorde ett prov. Efter ett tag kom hon tillbaka igen och bad om ett nytt prov, eftersom att det första blev missvisande. Efter ännu ett tag kom veterinären tillbaka. Det första provet hade inte varit missvisande. Tuss sockervärden är nere på 4! Han tillverkar insulin själv och behöver ingen mer medicin. Enligt veterinären är det vanligt att katter som håller på att drabbas av typ 2-diabetes blir bra med medicin och specialfoder. Men det brukar aldrig gå så här fort! Alla andra värde för vår gamla katt var också topp. Så nu räknas han som frisk igen. Om två veckor ska vi tillbaka för att se hur värdena ligger efter att vi slutat med medicinen.

Det känns otroligt. Det är som att jag fått min gammelkatt tillbaka till livet. Vi har fått oss en tankeställare och tar nu extra mycket vara på den tid vi har tillsammans.

På vägen till veterinären hittade jag Tuss åttonde fästing. På några veckor. Snacka om fästingsäsong. Köpte fästingborttagare från veterinären.

På eftermiddagen kom pappa förbi en sväng och hjälpte Anders att titta på uppsättningen av köksfläkten. Vi har precis fogat klart i köket och igår fogade jag hallgolvet. Utförsbacke.

Fogat klart. Tejpbitar tills vi hittat de finaste handtagen/knopparna.

Kommentera!  |  Upp igen!

Måndag 14 maj 2007

 
Saga på inskolning. Elise sitter och vänta på Momo.

Kommentera!  |  Upp igen!

Söndag 13 maj 2007

När jag var liten sa jag ofta 'Man KAN tycka olika!'. Så sant, det är en bra mening att lära sig tidigt. För man kan inte tycka lika i allt, och människor är inte lika. Man måste acceptera det och lära sig leva tillsammans med olika människor. Annars är det bara man själv som förlorar.

Är det något jag tycker riktigt illa om så är det oupplösta konflikter. Det händer som tur är väldigt sällan. Men en konflikt måste lösas från två håll och det är inte alltid den andra parten vill se en lösning.

Jag tror på samtalet, på kommunikation, på öppenhet och på att hitta lösningar på problem. Om det blivit en konflikt beror det så ofta på ett missförstånd och det missförståndet har ofta uppkommit på grund av bristande kommunikation. Om människor bara pratade mer med varandra skulle det bli färre konflikter i världen, både i stort och smått. Och världen skulle vara ett bättre ställe att leva i. Om vi vågar tala om hur vi känner i situationer slipper vi många missförstånd.

Det är svårt att våga prata. Men det är kanske ännu svårare att våga lyssna. Att ta in att en människa inte vill ha ens hjälp, eller ens råd, eller kanske bara på ett annat sätt. Det kan göra ont att lyssna. Men om man vet att de runtomkring en kan vara uppriktiga, så vet man ju också att deras beröm är ärlig.

Kommentera!  |  Upp igen!

Lördag 12 maj 2007

Tänk den lycka, när tjejerna hittar sina första pojkvänner (eller flickvänner, för den delen). Att se dem älska någon och bli älskade tillbaka. Att se dem dela sina tankar och sitt liv med en annan människa som står dem nära.

Men vilken sårbarhet. Tänk om valet av pojk/flickvän inte blir "rätt". vilken rädsla man som förälder, med den livserfarenhet man trots allt samlat på sig, skulle känna för att de ska bli sårade eller skadade. Törnar kommer de självklart att gå på, vilket kommer att leda dem in på rätt väg nästa gång.

Jag inbillar mig att vi ska stå på avstånd, inte tycka för mycket och inte säga för mycket. Men att vi samtidigt ska finnas där, nära, på det sätt de själva väljer är bra. Bara säga det vi tycker är bra, för det är ju det som spelar någon roll. Så innerligt hoppas jag att jag vid den tidpunkten har byggt upp ett så pass bra förtroendet med mina döttrar, så att de känner att de kan prata med mig, om det mesta. Men aldrig ska jag säga ett negativt ord till dem om deras val av älskade. Oavsett om det är ett flyktigt förhållande eller deras val att skaffa barn inför livet.

Det är inte min sak att döma. Jag hoppas att vi som föräldrar kan glädas med dem, för att de hittat någon att älska, och välkomna den människan som ytterligare en medlem i vår familj. Att vi kan känna tryggheten i att vi uppfostrat dem så att de vet vad som är rätt och fel och kan säga ifrån för att inte bli alltför sårade, om det skulle behövas. Att vi kan känna att de fått den trygghet och känsla hemifrån att de vet var gränserna går och att de känner sig trygga i att säga nej.

Det finns ett undantag då de kära inte skulle få vår välsignelse som föräldrar. Det skulle vara om, Gud förbjude, han/hon slår, missbrukar eller på annat sätt skadar någon av våra döttrar, fysiskt eller psykiskt. Först då kommer vår rätt att visa vad vi tycker, och den rätten må vi ta vi med råge.

I inget annat fall ska jag kräva av någon av mina döttrar att de ska välja en älskad efter vad jag eller Anders tycker. Det är inte vårat val. Det är deras.

Kommentera!  |  Upp igen!

Fredag 11 maj 2007

Vi har bytt lösenord till dagboksarkivet och valt att göra en del av syskon.se ytterligare lite hemligare än det redan lösenordsskyddade dagboksarkivet. Orsakerna till detta är flera.

Vi känner att vi har väldigt många besök på sidan (vilken ju är jätteroligt!) men väldigt få kommentarer på inläggen/hälsningar i gästboken. Det är lite tråkigt. Jag lägger ner mycket tid på att skriva om väl valda delar av vårt liv. Visst gör jag det mest för vår egen skull, för att det är roligt att ha kvar allt eftersom barnen växer upp. Men samtidigt är det trevligt att ibland få lite respons. Det är trevligt att veta vilka det är som läser och vad ni tycker om det jag skriver om.

Vill du ha det nya lösenordet är du välkommen att höra av dig till någon av oss, så får du det med största säkerhet.

I fortsättningen kommer även en del av dagboksinläggen att bli lösenords-skyddade direkt (Skyddade inlägg). Det här för att jag vill kunna skriva mer öppet om vissa saker, och ha bättre koll på vilka det är som läser inläggen.

Vissa skyddade inlägg (Familjeinlägg) skrivs bara för familjens ögon. Dessa är märkta ***.

Tack för förståelse och tack för att du skriver en rad i gästboken.

Kommentera!  |  Upp igen!

Fredag 11 maj 2007

Klicka här för att ange lösenord.

Kommentera!  |  Upp igen!

Torsdag 10 maj 2007

Det är så härligt när datorn pratar så att man förstår den:

Det är ungefär så här jag känner mig just nu: Knas på analysmodellen och allmän syntax error. Känner mig låg. Behöver mer vår, mer sol, mer äppelblom, mer skoj och mer helg. Mindre vardag, mindre knas, mindre stress och mindre huvudvärk över grubblerier. Trött på långtradare och tjat om klimatkriser. Trött på männsikor som ställer till problem. Trött på att inget händer men att livet ändå brakar iväg i dunderfart, med mig hängande efter som fripassagerare. Jag vill omge mig med människor som gör mig glad. Det är för lite av det just nu.

Kommentera!  |  Upp igen!

Söndag 6 maj 2007

Under loppet av en vecka har följande hänt i vårt hus. (Och ha i minnet att jag skyr spindlar värre än pesten, och inte sätter övriga insekter högt på min tycka om-lista heller).

Det började med att jag hittade en fästing på Tuss. Inte stor, men ändå en fästing. De är ju nå så fruktansvärt äckliga, dessa blodsugande spindelkryp (gissar jag att de är, eftersom de har fyra benpar), som inte är gjorda för att göra någon som helst nytta.

En dag senare såg jag i ögonvrån hur något av det större formatet fort som attan kröp in under toaletten när jag skulle spola. Jag ropade på min prins (som jag alltid gör vid spindelattacker). Han kom, letade, men hittade ingen. Den dränks när vi duschar nästa gång, resonerade han. Och just när vi (han) skulle gå ut, ser jag (från andra sidan tröskeln) bjässespindeln rusa över golvet. Gallskrik (jag, alltså). Spindeln fick åka vattenrutschkanna i toaletten. Huu. (Men jag överlevde ju faktiskt, det kanske inte var så farligt egentligen?) Lite läskig är tanken på bjässespindlar på övervåningen. För vi har inte haft en enda incident där sedan renoveringen där uppe blev klar. Förhoppningsvis kom denna in via takfönstret, vid en vädring. Det får bli färre såna. Eller myggnät.

Ytterligare någon dag senare fick Tuss en ny fästing. Idag hittade Elise och hennes kompis en jättestor geting på toalettgolvet. Någon timma senare hittade jag ytterligare en (den tredje) fästing på Tuss!

Det här bådar sannerligen inte gott! Imorgon köper jag en fästingborttagare.

Och Tuss går inte långt utanför tomten, så antagligen så finns hemskheterna här inpå oss. Bäst att kolla ungarna noga.

Kommentera!  |  Upp igen!

Ja, så hemska ser de ut - på riktigt nära håll! En fästing.

Torsdag 3 maj 2007

Igår var Pappa hit igen och hjälpte oss bland annat koppla i spishäll och ugn. När vi nattat barnen på kvällen satte Anders och jag igång med luckor och lådor. En bit in på natten var vi klara och kröp nöjda (och trötta) i säng. Det blir så fint! Nu är köket funktionellt igen! Bänkskivor på plats och spis och ugn där de ska vara. Nu kan vi börja flytta in i skåp och lådor.

Det äntligen roligt att renovera igen. Nu när man ser en ände på det dyra nöjet. Och när man ser resultatet växa fram, rum för rum. Nu ska det kaklas i köket och panelen målas. Sen ska vi ta hallen innan vi tapetserar. Så gör vi all den sista tapetseringen i ett svep. Sen är det klart! Iallafall i det stora hela.

Arbetsrum ska bli lekrum, lekrum ska bli barnsovrum, pannrum ska bli övernattnings/aktivitetsrum, tvättstugan ska få en total makeover. Och så trädgården och ett tiotal kubik skräp som ska ut från hus och garage... Så det är väl en del kvar. Men medan vi gör dessa delar kan vi åtminstone bo drägligt, i vårt nya fina hem, renoverat av blod, svett och tårar.

För roligt har det inte varit på ett tag. Det har varit så mycket annat runtomkring, med det som kallas liv. Det har varit svårt att hålla ångan uppe oh se nöjet med det. Med två heltidsjobb, utan dagis till Saga och total kaos på nerevåningen är det inte lätt att alltid tycka att det är roligt att lägga all ledig tid på renoveringen. Att känna att i stort sett alla pengar går oavkortat in i huset underlättar inte.

Som grädde på moset fick vi en dispyt med några som står oss nära. En sak som till viss del grundades på missförstånd (som det ju ofta gör..) och på att vi människor har så svårt att låta bli att lägga oss i sånt som egentligen inte berör oss. Det sista vi behövde just nu, när vi som mest uppskattar stöd och peppning för att få vardagen att gå runt, är att grubbla över en dispyt. Men alla människor fungerar inte lika. Man måste lära sig att vara tolerant i livet, lära sig att ta människor som fungerar så olika en själv, att leva med dem. Det tar tid att lära sig ibland. Det är nyttigt att lära sig att reda ut konflikter, men skönt att slippa hamna i dem ofta, speciellt med människor man älskar. Oftast reder sig ju allt, bara man kan prata och lyssna. Och visst är det bra att det är just människor vi älskar, för det gör ju att man gör absolut allt för att få relationen att fungera så bra som möjligt i framtiden. Vi ska ju ha så mycket roligt ihop.

Tills dess fortsätter vi med (den nu ändliga) renoveringen. Och nu är vi definitivt över krönet.

Det börjar arta sig.

Kommentera!  |  Upp igen!

Tisdag 1 maj 2007

Vi gick till lekparken så att barnen fick leka av sig och blev kvar långt efter att övriga förstamajfirare gett sig av. Efter en glasspaus begav vi oss hemåt igen.

Foton kommer...

Kommentera!  |  Upp igen!