lördag 30 januari

När Anders åker till jobbet släpper han av Sara hemma och oss på tågstationen. Barnen stortrivdes på tåget.

Framme i Sundbyberg fick vi skjuts av syster och lagom när vi kom fram vaknade kusinerna. Sen blev det snart full fart. På kvällen åt vi mumsig Kinagryta. Barnen körde kvällsbus och var alldeles genomvarma och slut när det var dags att sussa. Så roligt att Emil och Saga är så jämngamla, de leker så bra tillsammans alla tre. Och jag fick gosa med bäbis! =) 
                                                                           

Sen fick vi systertid och pratade halva natten medan vi delade på en flaska vin. Är så glad att jag har min underbara syster, och att hon har en så härlig familj.♥

Kommentera

Favoritsara ♥

På väg till tåget.

Ronja & pyssel på tåget.

Bolibompa på datorn.

Matlagning.

Vacker orkidé!

Kvällsbus!

Tandborstning.

Lilla Bä gjorde oss sällskap i soffan på kvällen när barnen försvunnit ur syne.

fredag 29 januari

Kom hem lite senare än jag hade tänk till resten av familjen, som väntade på att vi skulle åka till isbanan vid Motionscentrum. Jag valde att ha skorna kvar på, men Anders invigde sina nya rör och barnen klubborna. Vi hade skaffat juniorpuckar också, men de blev kvar hemma så snusdosan fick fungera som stand-in. Träffade Theo från dagis där, och barnen spelade lite ihop.

Iskall och med supertrötta barn åkte vi hem för att äta en sen kvällsmat.

Sen kom Marie över på afterwork med en vinflaska =) Maria och Sara dök också upp och Maria hade med lånehunden Diva. Diva trivdes bra här, men var rastlös i vardagsrummet. Jag var övertygad om att det var Tussen som visade sin irritation över att ha en hund här.

Kvällen blev sen, Sara sov kvar och Nick kom över vid midnatt för att skjutsa hem Marie, men de blev kvar ett tag på kaffe och gitarrspelande. En så trevlig kväll/natt.

Kommentera

Vi bor bakom en snöhög.

Snösamling på entréaltanen.

Saga spelar bandy.

Min familj leker Bambi.

Saga släppte varken klubba eller snusdosa

Stora tjejen.

Jag tar kort på goa Diva, medan hon dansar med mig.

Barnen kom ner och vill sova där vi andra var.
Sover bäst nära varandra, med ljud omkring.   ♥

Nick hjälpte Anders med ackorden. Här spelar han en låt bakom huvudet =)

tisdag 23 januari

Kommentera

söndag 17 januari

Efter frukost bar det iväg till Busborgen, efter Sagas eget önskemål. Fullt ös fram tills efter lunch.

Hem och fixa klart inför släktkalas. Momo, bobo, farmor & farfar, syster m familj, Terese, Jonas med familj, farmor Emma & farfar Börje, gudfar Pejve & kusin Tova, Michelle och Robin. Det var sååå trevligt!!!

Kommentera

Grattisbricka.

Nybakad fyraåring öppnar paket.  ♥

Grattiskort! Från Monsa & Gun och Momo & Bobo.

Att cykla alldeles på egen hand var nog det roligaste här!

Elise hittade en Helli Kitty-klubba åt lillasyster i caféet.

Storasyster.

Saga åker stora banan själv! Syster har hjälpt till att peppa.

Släktkalas hemma. Faster Terese.

Söta Robin.

Ballonglek med kusin Tova.

Moster Sofia och minsta kusinen, Oskar.

Mamma  ♥  Saga

Fyraårstårtan har hon bestämt själv. Så klart! =)

Blåsa fyra ljus.

Tillsammans med syster går allt bättre och är inte lika läskigt.  ♥

Tårta!

Dennis & gudfar Pejve.

Elise spelar Bamse och Emil vill göra likadant som stora kusinen.  ♥

lördag 16 januari

Det självskrivna temat på kalaset var Hello Kitty. Vi tittade i god tid ut alla attiraljer och beställde på nätet. Partyhattar, godispåsar, blåspipor, servetter, pappmuggar, papptallrikar och ballonger - allt prytt med Hello Kitty. Dessvärre lyckades inte butiken levererare inom utsatt tid och på fredagen före kalaset hade fortfarande inget paket dykt upp. Efterforskningar visade att vår försändelse fastnat någonstans mellan Lund och Malmö.

På förmiddagen hjälpte Saga ivrigt till att fixa tårtan, vi gjorde egna partyhattar av skrivarpapper, gummiband och bokmärken, och blåste upp Hello Kitty-ballonger från Tina.

Sedan kom äntligen gästerna! Daniella, Bianca, Isabella, Moa och Ella droppade in, en efter en. Saga hälsade modigt var och en välkommen och öppnade alla gulliga paket. Snart var det fullt ös, med tårta, lek, marsvinsklappande, såpbubbleblåsning och godisätande.

Sista gästerna gick hem två timmar efter utsatt sluttid för kalaset och på kvällen somnade en helnöjd, storfirad fyraåring.  ♥

Kommentera

Saga & mamma fixar tårta

Kalashattar

Söt som socker blåser fyra ljus!

Kompisar.

Går igenom godispåsar.

Leker katter & kattungar.

Såpbubblor är en given hit!

måndag 15 januari

Det är så stilla vackert, trots att det är vinter.

Kommentera

torsdag 7 januari

På eftermiddagen får jag sms: "Tuss är hemma. Puss"

Tittar på sms:et flera  gånger. Det ser så rätt ut. Som om han kommit hem efter en av sina långa kvällspromenader om sommarnatten. Hemma för att äta, få sällskap och sova i sin fåtölj.

Kan inte gå vägen hem från bussen utan att gråta, litervis. Våra promenad-vägar, alla platser som är hans; buskarna, träden och skjulet han bruka gena in bakom så att jag får tränga mig förbi den spretiga syrenen. Tittar efter kvarblivna spår, men det var länge sedan han velat gå ut. Och det har snöat.

Allt som är kvar av femton år med Tuss ryms i en liten träurna med hans journalklisterlapp på, och står tillsammans med ett kvitto i en ovikt, gul pappåse på köksbänken. Jag undrar vad det är jag gjort.

Jag sitter i soffan, kramar den kantiga, hårda och kalla trälådan. Gråter mig till söms under natten, medan värmeljuset brinner slut vid hans urna.

Kommentera

onsdag 6 januari

Reflekterar till Anders över vilken timing allt har haft, hur allt av sig självt har klaffat och fallit på plats; Att jag kunde vara hemma med honom för att mota leversvikten, att jag kunnat ta hand om honom under diabetestiden, att vi fick så bra veterinär-kontakter, att han fick den underbara sommaren, att det gick fort på slutet, att vi hann avsluta hos veterinären som följt och hjälpt så mycket - innan hon skulle föda barn. Och att jag fick jobb, så att jag slapp gå i ensamheten hemma och sakna.

Jag önskade så högt att han skulle få somna in av sig själv hemma. Bara inte vakna en morgon. Istället fick han så ont, blev så dålig. Och jag var tvungen att ta beslutet som jag inte velat ta. Jag var skyldig honom att inte lida sig igenom sista timmarna eller dagarna, efter allt han kämpat för min skull. Då magen inte längre orkade med smärtlindringen fanns inget annat alternativ.

Idag tog vi farväl, igen. Tuss har legat i sin favoritfåtölj i källaren sedan igår. Det var viktigt att ta med honom hem. Jag ville att han skulle landa här, att själen skulle ha lättare att hitta hem. Snosan har nosat och fått förstå. Barnen har klappat, gråtit, sagt hejdå och ritat lappar. Vi lindade in honom i halva hans filt, den andra halvan ligger kvar. Han fick en hjärtlapp och ett knytet band. Sedan var hela familjen in och lämnade honom för kremering på Strömsholm.

Tomhet, gråt och svart sorg under natten. Går igenom mappen med samlade foton på Tuss. Tittar på filmen som zoomar in en kurrande välmående Tuss i gropen under syrenen. Gråter. Anders orkar till slut inte hålla sig vaken med mig. Nästa morgon är jag tacksam att jag har ett jobb att åka iväg till.

Kommentera

tisdag 5 januari

Genom åren besegrade vi kattslagsmål, urinvägsproblem, hälta, leversvikt och diabetes. Men ålder rår ingen på.

Och nu är det bara tomt. En obeskrivligt stor tomhet. Under flera års tid har jag mentalt förberett mig på att han en dag inte kommer att finnas kvar. Jag har vetat att han ska dö, och våndats för den dagen i över ett decennium. Jag har tagit vara på varje dag med den katten, gjort allt för att njuta av vår tid tillsammans.

Men det är inte förrän jag passerat denna fruktansvärda dag som jag förstår hur mycket jag hade kvar att uppleva, i tomheten av honom.

För jag har aldrig kunnat förbereda mig på den enorma saknad som blev kvar när min Tuss inte finns. Den krasst fysiska saknaden. Alla ställen han saknas på, alla ställen där det saknas en stor svartvit Tuss. För det sitter ingen pälsbeklädd kattpojke väntande innanför dörren när jag kommer hem, eller kommer springandes ner för trappan när han försovit sig. Badrumsmattan är tom där Tuss ska ligga, kråmande på rygg och kurra som en jetmaskin när han blir kliad på magen. Toalettlocket är tomt utan en Tuss som sitter och kurrar medan han sällskapar mig när jag duschar. Den gamla fåtöljen i vardagsrummet gapar tom där Tuss ska ligga ihoprullad och snarka medan vi ser på tv. Kartongen som blev kvar i sovrummet efter att ha blivit en av favoritplatserna står ensam och tom, utan funktion när Tuss inte ligger snarkande ovanpå. Hans fåtölj i källaren står tom, hårig med filten kvar, men utan Tuss. Kudden han låg på i tvättstugan är tom, likaså mattan som han ska ligga och sova på under vardagsrumsbordet. Inga nattliga Tussmjau, inga snarkningar och ingen stor katt att krama. Som jag saknar att krama den katten.

Jag har aldrig kunnat förbereda mig på den nattsvarta bottenlösa sorg han lämnade efter sig. En sån där sorg som känns som den aldrig kommer att gå över, aldrig kommer att ge med sig. Eftersom det aldrig kan bli som det ska vara igen - han är ju borta.

Han saknas mig så att det gör ont.  ♥

 Kommentera

söndag 3 januari

Jag gick in i decenniet som nykär i Anders, bodde fortfarande själv med Tuss & Snos och jobbade som sekreterare/allt-i-allo i Skrapan. Efter att ha flyttat tillbaka från London hade Anders & jag just bestämt oss för att fortsätta tillsammans där vi slutade när jag lämnade stan. Vi var järngänget tillsammans med Pejve och under december månad drack vi sanslösa mängde starkglögg, pysslade och tände eld på pepparkakshuset som julgransplundring. Det var det sista årsskiftet Anders & jag firade isär. Han firade in det nya millenniet med Jocke utanför Stockholm och jag var med syster och hennes pojkvän i centrala Stockholm. Storfest med balklänningar, skumpa och Europe med The Final Countdown på Slottsbron.

Och uppvaknande till att världen såg ut precis som den gjort dagen innan, trots hysteri kring millenniebuggar och världens undergång.

Med facit i hand blev det som ett svårslaget decennium. Vi är fortfarande på samma stig som vi påbörjade där, runt millennieskiftet, Anders & jag. Men nu gifta, med hus och andra jobb, och - det största och bästa av allt som hänt under de senaste decenniet - vi har Elise och Saga. ♥

 Kommentera

Två systrar firar in det nya millenniet i Stockholm.

Den fina klänningen och en Frida som vägde 48 kg. På efterfesten hos Sofia
& Jesper på Sveavägen. Full som ett ägg och helnöjd efter en hejdundrande
millenniefest.