Lördag 31 januari

Saga va för trött och ville ändå inte rida, hon ville sova sa hon. Elise ville rida, hon ser fram emot det hela veckan. Jag hade magknip. Jag övervägde alternativet att åka och rida med Elise först, och sen åka in. Ringde och rådslog med veterinären. Men att katten inte kissar är akut, går inte att vänta två timmar med att åka in. Är blåsan full kan den spricka.

Elise säger att hhon förstår, att hon vill att Tuss ska bli frisk. Jag lovar att jag ska gottgöra henne. Hon fick följa med till veterinären. Jag måste försöka få tag på en häst honkan rida nån halvtimma på under veckan... Den lilla ängeln var på strålande humör, trots att hon inte fick komma iväg till stallet, trots att vi fick tillbringa nästan fyra timmar på Strömsholm, trots att hon måste ha varit jätteuttråkad. Ändå var hon jätteglad, kramig och busig. Vi fick tid att prata mycket, rita, fika. Och hon fick gå med in och hjälpa till när en hund rehab-simmade.

Direkt när vi kom dit kände veterinären på blåsan, som var i stort sett tom. Vilket betydde att vi lugnt fick vänta under tiden han tog de mer akuta patienterna. Efter en evighet kom han tillbaka. Blåsan halvfull, ingen temp. Han fick spruta med antibiotika och recept att hämta ut imorgon. Jag tackade nej till smärtlindringen, eftersom den inte är bra för levern och den inte ens var på tal förra gången.

Hemgång, med restriktionen att han måste kissa före klockan 20-21 ikväll, annars komma tillbaka. Så fort han kissar skulle jag ta ett urinprov och åka in med.

När vi kom hem var han vrålhungrig, precis som Elise. Och kissade på en gång. Och så fort Anders kommer tillbaka med pizzor åker jag tillbaka med urinprovet för odling.

Hela eftermiddagen blev knas. Ingen ridning, inget kalas. Men kände inte att det fanns något alternativ. Och kvalitetstiden med Elise var underbar.

Kommentera?

Fredag 30 januari

Hon hade hunnit titta igenom papperna jag faxat, och pratat med den där überspecialisten på diabetes på Bagarmossens. De tyckte bägge två att det var en bra idé att prova Lantus (humaninsulin) istället, för att försöka få bort svängningarna och få en jämnare kurva. Hon hade bra argument och (viktigast av allt) min Anders höll med henne. Så vi böt. Han ska börja med 0,5 E två gånger per dag. Nytt besök på apoteket, nya sprutor och injektionsvätska. (Upptäckte att vi fått insulinet utskrivet i en ampull om 10 ml. Denna måste förbrukas inom fyra veckor, resten får slängas. Det blir dyrt om vi ska hålla på så. Caninsulinet fick vi i 10x1 ml-flaskor. Om vi inte kan få Lantusen i mindre flaskor kommer den således att kosta ca 400 kronor per 4-veckorsperiod. Till det stickorna som går loss på 360 kronor ett par gånger i månaden i dagsläget...)

I övrigt tyckte Veterinär A att Tuss såg ut att må prima deluxe, precis enligt min åsikt. Hjärta och lungor lät bra med. Jag kände mig nöjd. Det var ju iallafall hon som för ett halvår sedan ville låta honom somna in. Om en vecka ska jag sms:a eller maila sockerkurvan till henne, så får vi se om dosen ska ställas om.

Så i natt är det vaknatt. Vi har ingen aning om hur han reagerar på Lantus, så nu törs jag inte lämna honom utan närmare uppsyn längre än någon timma i sträck. Tanken är att jag ska ha fått koll på det på dessa tre dagar innan jag ska jobba borta igen.

På tomten sågas det för fullt. I en första omgång ska rosenhagtornen, ädelsyrenerna, bondsyrenen, berberisen och rosentryn beskäras kraftigt , i hopp om att lyckas föryngra tomten. Jag har pratat med trädgårdsmästare (och anmält mig till trädgårdskurs!) för att få bra tips. Att beskära ädelsyren är en hel vetenskap. Elise hjälpte till att såga under kvällen. Och vi förundrades över att alla kvistar och stammar blev mycket större och många fler när de väl hamnat på marken. Nu är vi akut behov av att köra några släpkärror till Återbruket. Om vi inte ska ha majbrasa på tomten

Saga gör Momo sällskap på Gryta och Elise somnade i soffan efter fredagsmys. Anders erbjöd sig att kolla Tuss så att jag fick sova lite, men är rädd att jag inte kommer upp igen om jag väl somnar. Så han sov istället, och får ta förmiddagspasset imorgon. Jag jobbade undan lite.

Tuss ligger bra i socker (12 > 6 på 0,5 E), och det verkar inte röra sig så snabbt heller. Nu är förhoppningen att han ska få ligga rätt stilla framöver. Jag passar på att shoppa lite kläder på nätet. Garderoben är i stort behov av påfyllning. Upptäckte hur bra och smidig webbshop Gina Tricot har.

Ringde familjeläkaren idag, efter tjat från Anders. Känner mig sämre igen, får attacker av yrsel, dålig matlust och ingen ork och lust igen. Fick telefontid för att ev höja dos.

Kommentera?

Torsdag 29 januari

Igår, mitt i all stress hade jag sammanställt ett excelark med Tuss sockerkurvor för att åka förbi veterinären med på lunchen. Vill att hon ser igenom om hon tycker att han ligger lika bra som jag upplever det. Eftersom vi ska dit på fredag så tänkte jag att hon skulle få dem några dagar före så att hon hann titta igenom dem. Så ringde jag på morgonen för att kolla att hon skulle vara där vid lunchtid. Men hon skulle bara vara där mellan klockan åtta och tio. Således stressade jag ut papperna från datorn på jobbet, ringde Anders för att be honom läsa upp insulindoserna från almanackan, trots att han var mitt i morgonrutinerna med barnen. Allt för att jag skulle hinna faxa innan hon hann åka därifrån. Fick iväg faxet i tid.

Så ringde jag på lunchen för att kolla så att hon fått med sig det när hon gick. En annan veterinär som svarade, och han frågar hon som tog emot faxet. Jag hör hur hon säger att vet S sa åt henne att lägga det i hennes fack. Jaha, så intressant var det!!! Veterinären i telefon sa till mig att det kommit fram ok, och att det låg där och väntade på henne, "när hon skulle hinna". Nu skulle hon inte komma in förrän på fredag igen.

Jag blev urförbannad. Kanske orättvist. På något sätt förväntar jag mig att alla ska gå upp i min katt lika mycket som jag gör. Eller, att de som jag betalar för att de ska ta hand om honom, ska göra det. De som har valt ett yrke som handlar om just det. Jag förväntar mig att de ska göra extrajobb, för att han ska få den absolut bästa behandlingen. Kanske är det knasigt att förvänta sig det. Jag går normalt in till 150% för mitt jobb, kan jobba kvällar och helger för att kunden ska bli nöjd. Jag trivs ju med mitt jobb. Och räknar nästan med att andra ska göra det med. Och så inbillar jag mig ofta att veterinärer har valt sitt yrke utav ett kall. För att rädda djur, så som jag ville bli veterinär när jag var yngre.

Men så är det uppenbarligen inte alltid. Det har jag ju lärt genom åren med sjuka djur på diverse mottagningar. Kanske blir man avtrubbad efter en tid i yrket. När man upptäcker att så många inte vill kämpa med sina sjuka djur, och att folk lämnar in friska djur till avlivning. Samtidigt tycker ju jag att man då som veterinär skulle tycka att det var extra roligt när man möter på någon i den där lilla skaran av människor som verkligen vill ge sitt djur en ärlig chans att bli frisk. Och att man då skulle vilja göra det där extra.

Som att läsa sockerjournaler fast man egentligen inte har tid för det.

Nu är jag allmänt oggigt inställd till att åka dit imorgon.

Kommentera?

Onsdag 28 januari

Så satte igång att jobba, svara på jobbmail, i sällskap av Tussen, promenerade och svor över vintern, gav Prinsen sista omgången antibiotika och Tuss insulin. Sen vaknade barnen, ett efter ett, och jag hann gosa med dem innan det var dags att bli upplockad för en heldag på Tidningshuset. Åtta koppar kaffe, en lunchmacka på gående fot på IKEA. Passade på att äntligen inhandla trådbackssystemet till barnens klädkammare.

Just nu är det många såna där bollar som jag är så dålig på att hålla i luften samtidigt. Känns som om jag befinner mig i den där blåsbubblan full med små plastbollar som flyger omkring i dragningen av Lottonummer. Jag som trivs bäst med bara en stor, lugn badboll som är lätt att hålla koll på...

Jag har blivit otroligt dålig på att hantera stress. Får hög puls och irritationsutbrott över minsta lilla felsteg. Vill få allt jag måste göra gjort på en gång. Påbörjar en massa projekt men får svårt att få överblick och avsluta. Och vissa saker bara faller bort ur huvudet.

Anders så mycket bättre på att hantera sin stress. Han gör tvärt om mot mig. När han har jobbig period och är utarbetad VILAR han upp sig hemma, Sätter allt annat på paus och lägger den energi som finns på jobb och familj. Och prioriterar sömn och avslappnande dötittande på teve framför saker som tvätt, diskmaskin, städning, koll av extra dagiskläder och soptömning. Sånt finns ju kvar ändå, och dåligt samvete hjälper inte mot stress. Det är smart.

Det blev övertid på jobbet. Orolig att jag inte skulle hinna till dagis innan de stängde (vad händer då? De kan ju inte gärna lämna barnen kvar och låsa?). I bilen hem skulle jag (för säkerhets skull!) slå en signal till dagis för att meddela att jag var sen men på väg. Men numret hade helt fallit bort. Kom inte heller på Anders jobbnummer. Två nummer som jag inte har i telefonboken, eftersom de sitter i ryggmärgen. Ringde en mamma från dagis som fanns i telefonboken istället (och dagis lovade att det inte var någon fara, fröken kvar med barnen kvar tills jag kommer;).

På vägen hem hann jag ringa tre samtal, svara på två sms, ringa efter nummer till pizzerian och ringa till pizzerian och beställa mat. Barnen lyckliga över att få en myskväll med pizza och bokläsning.

Glädjen över tulpanbladen i rabatten varade inte så länge! Nu är det vitt ute igen. Men härligt att vara ute, skönt att gå promenader med Tuss, att tvingas ta det lugnt. "Ledig tid" surfar på trädgårdsforum och planerar inför vårens projekt.

Dagens överdos av kaffe spår en sen natt. Ögonen vill inte falla igen. Tur att det finns saker att sysselsätta sig med.

Kommentera!

Måndag 26 januari

Så vaknade jag på morgonen. Av mig själv, utan mobil. Två minuter innan Tuss insulintid. Ingen väckarklocka, hittar inte ens mobilen. Tittar ut, och visst har han tagit bilen också. Snacka om att ligga på minus.

Hemmadag idag alltså, pga avsaknad bil. Massor med jobb och bra att komma ifatt. Har tagit sockerkurva på Tuss med entimmasintervall för att ha bra underlag inför ett eventuellt byte till ny insulinsort. Nu får han Caninsulin (svininsulin), men vi har funderat på om det inte vore bättre att byta till humaninsulin (Lantus) för att få en jämnare sockerkurva. Humaninsulin är inte testat fullt ut på katter än, och således inte godkänt för djur ännu. Men ii de fall där djurägare provat at ge har det överlag gett bra resultat. Tidigare har vi inte kunnat byta, eftersom han legat "för lågt" för att kunna ge dosen av humaninsulinet, då den ges i färdiga doser med penna och är starkare. Nu har veterinären varit i kontakt med en hund/kattdiabetesspecialist på Bagarmossens djursjukhus/Lantbruksuniversitetet, och det visat sig att man kan blanda ut humaninsulinet och ge även det med kanyl, i svagare koncentrat. Förhoppningen är alltså att han med Lantus ska få en jämnare sockerkurva, slippa de värsta topparna och därigenom underlätta för den skadade levern. Men nu har jag lite funderingar om vi verkligen ska byta, han ligger jättebra nu. Efter svackan för två veckor sedan äter han bara Mjau-tetrorna igen, och då ligger startvärde på 11-15 mmol/l (mot 17-22 på torrfodret). Insulindosen är nere på 1 E (mot som högst 4,5 E tidigare), och han går fint ner till ca 6. Känns dumt att byta när det går så bra. Jag håller järnkoll på kattforumet på nätet, och flera har samma erfarenhet, att Mjau-mjukmaten är bättre för diabetikerna än torrfodret som är rekommenderat för diabetikerkatter. Och kanske ska man inte lita blint på veterinärers dietråd, när de får "kunskapen" på seminarier betalda av de stora torrfodertillverkarna. Men med Tuss sviktande matlust så måste han ju få fortsätta äta det han själv väljer, och jag är glad så länge det är Mjau.

Just nu njuter vi av att han mår så bra. Han äter, sover, gosar, promenerar ute. Och har gått upp den vikten han förlorade under svackan. Jag tror att han känner vårluften.

Idag hittade vi vår i trädgården!!! Jag vet att det bara är januari... men... (Och syrenerna har knopp med, men de kommer visst redan på hösten...)

Tulpaner?

Kärleksört

Kärlekskatt

Kommentera!

Söndag 25 januari

Den här önskar jag mig i födelsedagspresent!!! Den recenseras enligt nedan. I år ska här läsas på ordentligt innan beskärningen. En stångsekatör önskas också. Och ett presentkort på fågelbad hos Åsby.

 

BESKÄRNING - Trädgårdsexpertens bästa råd & tips av Richard Bird Mycket pedagogisk och lästtläst bok med tydliga bilder och ritningar. Upplagd med frågor och svar och steg-för-steg-ritningar. En bok som man med fördel har med sig ut i trädgården. Den är billig och enkel och man behöver inte vara rädd för jord i den. Ändå känns den rätt påkostad med vackra bilder och avancerade teckningar. Mycket blom- och fruktporr. Närbilder på äpplen och druvor och sånt. Kostar 59 kronor hos Adlibris.

Krokusen har slagit ut (inomhus iallafall)! Bredvid vita pärlhyacinter.

Kommentera!

Lördag 24 januari

Igår kom Anders och jag överens om att jag skulle ha bilen hemma idag. Jag skulle storhandla inför kvällen och åka till stallet och rida med barnen. Såna saker blir så trista med cykelturer med cykelkärra i slask och halka. Jag bad honom en dag i förväg kolla upp med bussar, så att vi hann kolla om vi kunde låna bil ifall det inte gick några bussar. Det var ok.

Så "upptäcker" min karl plötsligt, sju timmar innan han ska börja jobba, att det ju inte går någon buss på morgonen. Så när han ska in till jobbet vid sex på morgonen ska barnen upp ur sängarna och vi skjutsa in honom, för att kunna fortsätta dagen som planerat, med bil. Men ute är det glashalt och snöoväder, så jag tycker det känns onödigt att köra barnen fram och tillbaka i mörkret. Dom får krypa ner i sängen igen och jag svära. Men tänk om nått skulle hända. Han får ta bilen och jag får planera om dagen.

Cykelturen till stallet tog tre gånger längre tid än vid torrt väglag. Motvind, dåligt med luft i kärrdäcken, snöblåst, glashalt med is, slask och vattenpölar om vartannat. Plus att bältena i kärran förstås hade frusit fast i en stor klump is på kärrgolvet. Underbart.

(Nu erbjöd sig iofs min pappa att komma ut med sin bil, och Camilla att skjutsa oss. Men är det något som är värre än att den dåliga planeringen ska gå ut över mig, är att den ska behöva gå ut över tredje part, så att säga...)

Saga red för första gången på ridskola. Hon var stolt som en tupp, där hon satt uppflugen på en hyggligt stor Karen. Och hon hade all anledning att vara stolt, hon var så duktig! Hela halvtimman hängde hon med, lyfte på rumpan så gott det gick när hon red över bommarna, lutade sig bakåt i traven och klappade om hästen efter lektionen. Jag ledde, och var förstås också jättestolt :) Elise red Charlie, och hade en annan tjej som ledde. Men hon klarade sig fint själv. Några gånger till på prova på-ridningen, så ska hon få börja i knattegrupp! Hon ska bara få ordning på att rida lätt först. Hon var eld och lågor, ville leda in hästen själv, skölja bettet, rykta, mata och pyssla.

På kvällen kom Adam och Pejve & Tova över, för lek respektive Mah Jongspel. Michan ringde och frågade om hon fick sova över och kom hon med. Fullt hus och jättetrevligt. Vi åt tacos, spelade spel och barnen lekte tills de stupade en efter en.

Michelle har ansiktsmålat =) Elise har svarta kläder och är Snosan

Kommentera!

Fredag 23 januari

Alla prover för Snosan var jättebra och jag kunde andas ut. Hon låg med god marginal inom normalvärdena. Dock hade hon gått upp 800 gram i vikt sedan förra besöket (nu 4,3 kg) och veterinären tyckte att hon skulle gå ner till 3,8-4... Hon som ju är så liten ;) Gissar att den fria tillgången till mat nu under Tuss sjukdom har satt sina spår hos henne. Dock kräks hon mindre nu, när hon kan äta lite då och då istället.

Pratade lite med veterinären om Tuss, om det var klokt att vaccinera honom och om ev byte av insulin.

Prinsen fick antibiotika, samma som Vilma fick före jul och som hjälpte henne. Han vägde ynka 900 gram, jag tycker att han har magrat av och ska nu få äta upp sig lite. Han skulle nog behöva lite sällskap... Det fanns risker med att söva honom för kastration, eftersom han alltid låtit lite konstigt från luftvägarna. Veterinären sa att det fanns en lite risk att något såg annorlunda ut där, eftersom ett öga saknas. Så det kanske får bli ytterligare ett svin till sommaren istället...

Vilma väntar på att få operera bort sin knöl på nosen. Jag vågar inte göra något så länge någon av dem har irriterade luftvägar, det är en risk ändå att söva ett marsvin. Alla ytterligare risker måste vara borta först.

Så gick 1 300 kronor till på veterinärbesök. Senaste halvåret har vi nog lagt en hel semesterresa på veterinärbesök, men som tur är är ju djuren noga försäkrade. Därtill all medicin och dessa sockerstickor. Men det är värt varenda krona.

Kommentera!

Lördag 17 januari

Så har lilla prinsessan fyllt TRE år! Tänk vad tiden går fort! Hon blev grattad på morgonen med presenter från mamma & pappa och från Elise, och ett kort från Momo & Bobo.

Sen fixades det för Pingukalas. Vi låg efter som sjutton i tidsplaneringen, eftersom Tussen haft en svacka. Två svängar till Strömsholm, och pysslande med honom större delen av dygnet för min del. Så dagen blev liter stressig och vi skruvade ner prestationsnivån lite. Som en gåva från himlen ringde Michan och frågade om hon fick komma över. Så hon lekte med barnen och gjorde dem klara för kalas, medan vi fixade tårta, muffins och städning. Hon är en sann ängel.

Klockan tre drog kalaset igång. 26 gäster (!) i vårt lilla hus. Det var så trevligt! Min farmor & farfar kom, och Monsa & Gun hade åkt från Finspång för att fira Sagan. Min farbror med sambo, min kusin Alex, Sagas farmor & farfar, Momo & Bobo, Faster, gudfar Pejve, kusin Tova, farbror Jonas, Monica och kusinerna Wilmer, Tilda, Lucas & Oscar, gudmor Sara, Michelle, Camilla, kompis Robin och Jocke.

En hel massa paket öppnades, det åts tårta och sjöngs och sen lektes det en hel massa.

Dagen efter åkte vid till Busborgen, som var Sagas eget önskemål =)

Kommentera?

Morgonbrickan

Nyvaken 3-åring

Grattiskram av storasyster

Roligt kort från Momo & Bobo

Nybakad 3-åring väntar på gästerna

Paket från Momo & Bobo

Paket från Monsa & Gun - med en massa Pingubilder på!!

Muffins med Pingu/vinter-tema

Paket från farmor & farfar

Paket från farmor Emma & farfar Börje

Paket från faster & kusin

Finbesök från Västerås & Finspång! Emma, Gun & Monsa

Monica, farbror Jonas, Sagas farfar och min farfar Börje

Min kusin och farbror & Marie

Sagas gudföräldrar - Pejve & Sara

Faster Terese, Momo & Bobo

Pingutårtan

Hela familjen hjälper trött Saga att blåsa ljus

Busborgen dagen efter födelsedagen

Glatt, alskat barn

Pannkakor med glass till efterrätt!

Fredag 16 januari

Längtar till våren så att det gör ont i kroppen. Det gör jag varje år, men har aldrig tidigare upplevt en så stark längtan som nu. Som barnen som väntar på jultomten. Så klart hänger det ihop med Tussen. Tänk om han skulle få uppleva en vår till, där han rullar på de solvarma plattorna... Just nu känns det inte troligt att han får göra det. Han får trilskas i vinterkylan med mig. Och njuta av att vara inne i värmen och gosas mycket med. Vi njuter varje stund till max, tar en dag i taget.

Allt som påminner om julen har nu åkt ut. Så innerligt trött på allt vad julpynt är. Det står mig upp i halsen och jag mår illa av det. Tänk det är lite lustigt det där, att i slutet på november älskar jag allt det röda, allt pynt. Och även i år tänkte jag en allvarlig tanke om att låta det röda temat i köket vara kvar även efter jul, "eftersom det ju är sååå mysigt!". Och man öppnar första flaska glögg och undrar hur sjutton man ska kunna genomleva dryga tio månader efter jul utan denna gudagivna dryck.

Sen kommer mitten av januari. Då kan det inte riktigt gå tillräckligt snabbt att få bort allt som påminner om julen, både i färg och lukt. Alla röda textilier, förväxta amaryllis och hyacint och tomtar åker in i mörkret på vinden igen. Den barrande granen bort bort bort. Och den sista flaska glögg smakar riktigt, riktigt illa.

Nu sitter vita spetsgardiner i köket. Och jag ska åka och köpa smålök att fylla krukorna med för att få en tidig vår inomhus. Har setat och plockat ut vårbilder ur fotoarkivet för att påminna mig om varför man envisas med att bo kvar i detta land som solen glömmer hälften av årets månader. (Och oroas en aning över hur vårblommorna har klarat våra omdaningar i rabatterna, trots att jag vårdade varje 
lök ömt.)

Och imorgon fyller lilla sessan 3 år.

Kommentera gärna

Kommentera?

Söndag 11 januari

Lite avundsjuk blir man ju. Samtidigt som det ju lite ytligt känns skönt att äntligen, sex år efter första gravidbeskedet, ha kommit ner i den ursprungliga vikten igen. Med en nygammal garderob av kläder att välja mellan och passande storlekar i klädaffärerna som resultat. Och så är det ju så mysigt med större barn, att vara ifrån bäbistiden. Inte bara ta om hand, utan få umgås, tänka, prata och hitta på saker tillsammans. Lära känna en helt ny liten individ och fascineras av alla tankar och andra synsätt på vardagliga saker.

Samtidigt sticker det ju lite, att inse att det med största sannolikhet inte blir det där tredje barnet. Och bara en sån sak som att livmoder och bröst nu fullgjort sin existentiella mening kan av naturliga skäl få även den bäbiströttaste att bli lite vemodig till sinnelaget. Speciellt en som älskade att vara gravid.

      
På den tiden det begav sig.
(Elises bula till vänster, Sagas kula till höger)

En annan sak som normalt skulle göra mig vemodig är att gräsmattan inte längre täcks av snö. Men i år är jag glad, för plusgraderna betyder att Tuss vill ta sina långpromenader igen. Det tog flera dygn efter nyårsaftons smällande innan han ens vågade sig utanför dörren. Och då var det för kallt istället. Men nu väljer han sina längre rutter igen. Det är trevligt, jag har saknat dem. Fullmånen gör marken ljus, trots molnen, och molnhimlen skvallrar om fortsatt milt väder. Vi trivs. Utom med halkan då. Den gillar varken jag eller Tuss... 

Kommentera?

Lördag 10 januari

Barnen är bra på att skynda, om det är något skoj man skyndar till. Bowlingkalas å Strike funkade bra för att få Elise att samarbeta i snabbt tempo. Tio minuter sena kom vi inflåsandes på bowlingen, "skolade in" Elise och sen rusade Saga och jag iväg för att hinna till demonstrationen för stopp av Israels krig i Gaza.

Jag är mentalt kvar på nittiotalets demonstrationer, där samling kl 13 innebär avgång med färdigorganiserat tåg först en halvtimma senare. Så var inte fallet nu. Strax före halv två fick vi sluta upp vid en färdigvandrad folksamling vid Sigmatorget. Saknade min lila palestinasjal, den hade suttit som en smäck i sällskapet...! Träffade en massa folk, varav många man nu för tiden bara träffar på första maj. Och flera som var med på demosarna i mitten av nittiotalet. Skojigt.

Och tillfredsställande att göra sin röst hörd angående Palestina-Israel-konflikten. Fruktansvärt att omvärlden inte tar ton högre mot så fruktansvärda övergrepp från en ockupationsmakt. Att Israel tillåts bryta mot punkt efter punkt av människorätten, utan större aktioner från omvärlden.

Saga somnade nästan direkt till de skallande ropen, talen och sången, i sin vagn. Och sov sen som en stock i en timma. Lagom när vi hämtade upp Elise för att ansluta upp till fikan på Global Living vaknade hon igen och pekade ut bakelse. Fikan välbesökt, och vi fick klämma in extra stolar för att få plats.

Anders slutade jobba lagom tills fiket stängde och fick möta upp hemma istället.

Michelle och Robin kom över och lekte, sen dök Adam och Fredde upp för att hjälpa till att tömma de sista flaskorna glögg till ett Mah Jong-spel. Anders vann stort (som den enda med pluspoäng vid spelets slut). Efter en titt på google fick vi lära oss att Mah Jong började spelas för ca 4360 år sedan och att det finns ett Europeiskt Mah Jongsällskap som deltar i turnéringar världen över. Fascinerande.

Michelle sov kvar och barnen somnade i Michelles famn framför dvd:n i källaren.

Demonstration för Palestinas folk.

Saga deltar i demonstration.

Elise tar kort på Fredde & Schremsel...

...och Adam & Puff.

Michan med sovandes Saga och Elise framför Desperate Housewives.

Nybörjar- (och vinnar-) Mah Jongare och veteran.

...och en som tycker reglerna är en smula krångliga att förstår sig på.

Cirklar, bambun, tecken, drakar, vindar och poängräkning

Kommentera?

Fredag 9 januari

Sedan dess är planeringen för ett Pingukalas i full gång. Hittade Pingukalasartiklar på nätet i EN svensk butik (utan webbshop). Efter telefonsamtal fick jag reda på att allt var slut och skulle komma in igen först i mars. Engelska webbutiker tog från 300 kronor och uppåt i frakt. Tänkte efter vad mor min skulle gjort i den situationen (frånsett att hon nog aldrig skulle ha bjudit in släkten till ett kalas utan att först ha detaljerna klara!). Ringde således tillbaka till den svenska butiken i Stockholm och bad dem gå och titta en extra gång på lagret, så att de var säkra på att allt var slut. Och ibland ska man ha tur. Bad dem bums lägga undan det jag ville ha i säkert förvar. Sedan ställde Dennis & Emil upp och gick och hämtade ut det, och mor & far att ta hem det från Stockholm vid nästa besök. *sååå snällt*

Det finns mig veterligen endast en fördel med att ha kalas i januari. Så här precis före barnbidrag och när plånboken är som tunnast/tom efter julen är det lätt att göra klipp på saker med vinter/jul-tema. Det är sju gånger billigare att köpa snöstjärnor, vinterpaketpapper och annat passande till ett Pingukalas så här dags på året. Man får glädja sig åt det lilla.

Kommentera?

Torsdag 8 januari

Igår kom Elise hem från en kompis med ond tunga. Hon hade slickat på järnstege
och fastnat med tungan. Jag berättade att jag gjort precis samma sak när jag
var i hennes ålder. Det hjälpte föga.

Saga har blivit riktigt mammig under vårt jullov tillsammans, medan pappa
jobbat mycket. Det är jättemysigt. Hon har alltid varit så pappig. De är så
lika i sättet, hon och pappa, de funkar likadant. Medan Elise och jag förstår varandra utan och innan. De har hela tiden varit så olika, Saga och Elise. De är som natt och dag. Ändå med så många gemensamma nämnare. Precis som Anders och jag.

Elise lever för att vara social, hela hennes existens går ut på att hon måste
ses, höras, få bekräftelse och ha möjlighet att interagera med andra människor. Det ska hända saker, hela tiden i ett högt tempo. Saga har inget emot att sitta för sig själv och leka. Hon stänger gärna dörren om sig för att få lugnet och få prata ostört och ohört med sina dockor och djur. Hon har inget måste att saker
behöver hända, det får gärna vara lugn och ro, ingen bestämd agenda. Det är roligt att rita utan att någon ser. När vi lämnar på dagis faller Elise in som en pusselbit, hon tar direkt sin plats. Saga har sin uppstart, hon läser av situationen, innan hon kommer igång. När Elise kommer innanför dörren hemma från dagis går munnen igång direkt för att berätta vad som hänt under dagen. Saga tar av sig ytterkläderna och varvar ner, kramas, helst tyst. Njuter av lugnet och ostördheten. Medan Elise tänker mycket på vad som händer i livet, oroar sig för hemska saker, och grubblar oproportionerligt på saker som hänt, lever Saga i nuet, hela hon lyser av mys och obekymmer.

Dom är så olika, ändå så lika. Och älskar varandra så mycket. Precis som
Anders och jag.

Kommentera?

Tisdag 6 januari

Som två (trötta) skinande solar kommer det hem tidig kväll, med stora godispåsar och fulla av berättelser. Precis så där helnöjda som bara barn kan vara.

På dagen sex år sedan Momo (min mormor) gick bort. Jag drömmer om henne då och då, i vardagliga situationer, att hon bara dyker upp i livet nu. Jag tror att hon hälsar på så, vill göra sig lite påmind. Det är mysigt.

Varje bröllopsdag vi firar (hennes födelsedag) och varje trettondag jul kommer hon alltid att finnas lite extra i mina tankar.

Två solar efter julfest med Momo & Bobo.

Kommentera?

Söndag 4 januari

Och jag kan inget annat göra än att njuta av varje dag med honom. Precis som man ska göra med alla. Skillnaden här mot de flesta andra är att man vet att han lever på övertid, mot alla odds. Min kämpe.

Ofta har jag dåligt samvete över att Snosan och svinen inte får ta samma plats numera. Men allt har sin tid. Under tiden passar jag på att ta gosstunder med Snosan när de dyker upp. En av dessa brukar bli vår nattgosstund, när hon hoppar upp på täcket på min mage när jag gått och lagt mig. Stryker sig, kurrar, rullar runt, kloar och trampar kärleksfullt. Innan hon lägger sig till ro, mitt där på magen, och somnar.

Min jetmotor.

Kommentera?