Lördag 16 augusti

Morgonbrickan.

Nyvaken femåring.

Även en prinsessa ska ha en radiostyrd bil.

Pappa och femåring.

Mamma och femåring.

Släktkalas med tårta och paket.

Prinsessorna på barnkalaset med sagotema.

Tårtljusblåsning igen.

Kommentera gärna

Torsdag 14 augusti

Hos veterinären imorse fick han insulin och nya prover togs. Sockret uppe i 22 igen, men ok eftersom han inte fått insulinet ännu. Kaliumvärdena hade sjunkit lite och levern på samma dåliga värde, men inte sämre.

Allt hänger på att han ska äta. Och jag kan inte få i honom något. Hur jag än försöker.

I övrigt är han som vanligt, sover mycket, var ut en sväng i morse, dricker, går på lådan och tvättar sig. Är med, precis som vanligt.

Har pratat med veterinären under dagen. Det man kan göra om han inte kommer igång med ätandet är att lägga in honom på sondmatning. Men hur ska jag kunna fatta ett sånt beslut? Skulle han vilja det? Skulle han orka det? För vems skull skulle jag göra det?

Är så rädd att det är något jag missar, som jag skulle kunna ha gjort annorlunda för att få honom bra igen. Är det något jag inte ser? Tänk om veterinären missar något? Dubbelcheckar allt vid besöken, frågar om allt, försöker finna lösningar. Vill inte släppa taget om honom. Vi har ju fixat motgångar förut. Om jag bara kunde få honom äta. En sån simpel sak.

Skimrarna av hopp blir allt mer sällsynta. Förtvivlan tar överhanden. Gråter, kan inte tänka klart. Försöker på alla sätt jag kan, men får inte i honom något alls. Kanske har han gett upp. Vi kanske inte fixar det här en gång till, katten med elva liv och jag.

Vill inte ha några kalas i helgen. Vill inte.

Några bilder från de senaste dagarna med Tuss nu:

Kommentera gärna

Onsdag 13 augusti

Igår låg han inne med dropp under sex timmar hos Djurdoktorn. Vet S ringde och sa att han inte blev så bra som de hoppats på. Jag fick komma med sprutor och insulin, och sitta med honom, i hopp om att han skulle pigga på sig när jag var med. Ingen förbättring. Jag grät, Tuss sov. Värdena blev inte bättre och han ville varken äta eller dricka. Skulle det fortsätta så var alternativet att lägga in honom på Strömsholm, för sondmatning, i hopp om att han skulle bli frisk. Men han kunde lika gärna dö, där, ensam. Efter ett par timmar tog vet S upp avlivning, att det kanske skulle vara bäst om han fick slippa. En fördel som djur har jämfört med människor. Jag skakade, fick panik, störtgrät och visste inte vart jag skulle ta vägen. Ville ha Anders med, som tänker klart. Han satt utan bil i Hallsta och Mamma och Pappa skulle inte hinna hämta honom innan Djurdoktorn stängde. Jag ville inte ta något beslut utan honom. Telefonkontakt, bara grät. Han sa bestämt att jag skulle ta hem honom, för att ge honom till imorgon på sig.

Vet S pratade om hur jag ville ha honom efteråt, om jag ville ta med hans kropp hem eller lämna för bränning. Så långt funkade inte min hjärna. Han levde ju.

Som om han hörde vad vi pratade om lyfte han på huvudet, tittade upp och bytte liggställning. Jag ville prova med mat. En sköterska hämtade uppvärmd burkmat. Och han åt, i massor!! Fick inte ge för mycket åt gången, för att undvika kräkningar. Nu tyckte vet S att han kunde få insulin, 2 enheter.

Tuss fick åka med en hoppfull med livrädd matte hem. Om han fortsatte äta, i små mängder, med ett par timmars mellanrum under natten, såg det bra ut. Då skulle kaliumvärdena gå upp av sig själv. Men risken fanns att han skulle bli sämre, inte vilja äta och få anfall om värdena fortsatte sjunka. Vi fick ringa vet S fram till elva för akut avlivning i såna fall. Sen gällde Strömsholm, där han aldrig varit.

Natten blev lång och mörk. Vi gick ut på kvällen, jag grät över att han inte ens kunde få en regnfri kväll, men han verkade nöjd där i skyddet av ett äppelträd. Kurrade. Under kvällen fick jag vila och Anders kollade guldklimpen. Under natten sov jag stötvis, kunde inte släppa honom ur blicken mer än kortare stunder. Lade mig på madrass bredvid honom, med väckarklocka varannan timma för att hoppas att maten gick ner. Han åt, bra. Drack och gick på lådan. Jag var lycklig.

På tidig morgon var vi ut i två timmar. Jag satt på pall och somnade, han drog in frisk luft och njöt, lite sliten men fullt med.

Klockan kalv åtta väckte vi Anders med en kanna kaffe och åkte till Djurkliniken igen. Lyckliga över att han var så pass bra. Värdena ok, och han fick mer insulin. Hem igen, med barnen.

Under förmiddagen blev han bara sämre, ville inte äta, bara ligga. Åkte in igen vid två efter inrådan från veterinären. Vet S ledig och fick T. Hon tog prover och hade telefonkontakt med S som var förvånad över att han blivit sämre. Enligt T hade sockret eskalerat till 40. Vet S kom in i fritidskläder på sin lediga dag. Titta på resultaten. Vet T var ensam veterinär idag och hade pga stress läst av fel. Värdena nere på 11.7 och kalium uppe på 2.8! Han var troligtvis bara trött. Fick vätskelösning insprutat och nästa dos antibiotika, som T glömt att ge på morgonen. Tuss ordinerades vila, att få sova ut ordentligt, och äta efter det.

Barnen fick sova hos momo & bobo igen. Bobo hämtade dem och Anders hemma och släppte av A vid Djurdoktorn, för sällskap med mig och Tuss hem. Hemma ville Tuss ut, fortfarande inte äta. Efter en sväng ut och lite vila fick han i sig en bra portion och ville även ha kulor, och så fortsatte det under kvällen. Vi satt ute, jag höll mig på behörigt avstånd när han ville det, och han tvättade sig, drog in kvällsluften och njöt av lugnet.

Strax före nio fick han mer mat och åt med god aptit. Telefonkontakt med vet S om hur mycket insulin vi vågade ge och om hur nattens mat- och sovklocka skulle se ut.

Nu är han som vanligt igen. Men tröttare. Det får man vara när man är 18 år, varit så dålig, och när man åkt turer till veterinären i tid och otid. Faran är inte över och kampen har bara börjat. Men just nu njuter vi av att han är pigg.

Man är inte så stor ensam när man hamnar i såna här situationer. Är så glad över Anders. Fattar inte hur jag skulle klarat det här utan honom. Han är min fasta klippa. Han är benhård på att inte avliva förrän Tuss har fått en chans. Han vet hur han ska hantera mig och han pratar lugnt, resonerar klokt och finns där med sina kramar. Och hans kunskap från jobbet med diabetespatienter är guld värd, han vet hur det funkar och vilka frågor han ska ställa till veterinären. Min prins.

Mamma och pappa är också ett guld värt stöd. Trots jobb och ingen semester ställer de upp i vått och torrt, hämtar och skjutsar barn och är nattvakter.

Och tack för allt stöd från alla snälla människor, tack för att ni tänker på Tuss och oss!

Under förutsättning att natten går bra är det besök hos vet S imorgon bitti igen. För provtagning och ny inställning på insulinet. Vi håller tummarna för vår guldklimp. Nu vill jag bara vakna upp från mardrömmen, och finna tillbaka till vardagen igen någonstans. Med hela familjen i behåll.

Funderar över kalashelgen, hur ska allt gå. Inte bakat, inte fixat allt som skulle göras, hur lösa det med lugn för Tuss. Det är den högsta prioriteringen just nu. Elise blir lika nöjd med "bortabakat".

Bilder kommer sen.

Kommentera gärna

Tisdag 12 augusti

Vid elva ville han ut och jag följde med. Kvällarna är Tuss favorittid för utgång, och han fick själv välja vägen, jag försökte följa som en skugga. Han gick en lång sväng runt omkring i kvarteret och vi var ute någon timma. Sen satte han sig att vila under trädet hemma, och så småningom tyckte jag att vi kunde vila inne istället. Det kändes ok att han var trött när vi kom in, han hade ju varit ute och gått långt. Men mat ville han inte ha. Jag vankade runt, funderade, orolig och rädd.

Somnade så småningom i soffan med Tussen i fåtöljen. Jag sov stötvis. Elise kom ner och ville sova bredvid, skönt. Gick upp och kollade Tussen med jämna mellanrum. Han är inte alls som vanligt, han är definitivt med, men gosar inte och man ser att han mår illa. Det syns i blicken och på sättet han rör sig när han mår dåligt. Tycker synd om honom och önskar jag kunde hjälpa på en gång. Talar om för honom att det inte är farligt och att vi ska fixa det här.

Halv sju på morgonen gick vi ut en sväng. Han gick runt på tomten och jag räknade ner tills dess att veterinären öppnade för dagen. Han lade sig att vila under syrenbuskarna och jag satte mig en bit bort. Tänkte, pratade med honom. Fick inte svar som jag brukar, han bara tittar, långsamt. Inget komma fram och stryka sig och kurra.

Klockan halv åtta ringde jag veterinär G igen, men fick inget svar. Åkte in till veterinären så att jag var där när de öppnade klockan åtta och fick hjälp direkt av veterinär S som tyckte att det var bra att jag kom in. Jag sa att om det är sockret som gör att han mår så här så vill vi sätta in insulin direkt, så han blir pigg igen. Tvungna att vänta på svaret på fruktsamin-provet, som skulle dyka upp under förmiddagen, innan hon kunde mäta in insulinet. Nu ville hon sätta honom på dropp, så att han piggade på sig och mådde bättre, under tiden kollar de bland annat sockervärdet igen. Levern kan ha tagit lite stryk pga diabetesen, och det skulle bli bättre med dropp.

Jag fick lämna honom med sjukvårdaren som lovade att ta hand om honom och jag bad henne ringa och uppdatera mig så fort det blir några förändringar. Hellre en gång för mycket.

På eftermiddagen ska vi komma tillbaka och få instruktioner för insulinsprutorna.

Vägen hem ensam i bilen jobbig. Så otroligt jobbigt att behöva åka hem ensam, att inte vara där med honom. Tänk om det händer något och jag inte är där. Sitter på nålar, tänker, gråter, väntar på att telefonen ska ringa. Försöker intala mig att det är bra att han är där, att han får hjälp att må bra igen, under ständigt uppsikt av de bästa bland veterinärer. Men det är så otroligt jobbigt ändå. Och så otroligt tomt här hemma. Ingen Tuss som kommer och vill gosa eller ha mat, ingen som plingar och kommer med tysta steg ner för trappen för att titta på mig med stora ögon vid dörren, som vill gå ut en sväng, och som kommer och gosar i trädgården. Tomt utan snarkandes hopkringlad katt i fåtöljen. Saknar.

Tack för uppmuntrande kommentarer i gästboken, det betyder mycket.

Kommentera gärna

Måndag 11 augusti

Återbesök hos veterinären efter lunch, bara för att checka av att blodtrycket var bra hos Tussen igen. Jag tycker att han har druckit och kissat mer än vanligt de senaste två veckorna och ber dem ta ett sockerprov också, bara för säkerhets skull. Så var han lite seg under morgonen, men det trodde jag berodde på trötthet efter gårdagens bilresa.

Bilresan till veterinären får bra, han får sitta i framsätet med öppen lucka till buren och jag pratar och kelar med honom. Inne på rummet hos veterinären är han lugn. Har krupit in under vagnen med plasthandskar och desinfektionsmedel och ligger och sussar med huvudet på tassen, lätt viftande på svansspetsen för att visa att han inte är helt nöjd med situationen. Elise är med som sällskap, tänker för mycket när jag åker själv hit med honom. Hon och jag ritar vikgubbar medan vi väntar. Veterinär S kommer in och talar om att Tuss ska få vila lite, för att få mer rättvisande värden, stressen hos katter gör att blodvärdena bli missvisande, liksom värdena för blodtrycket.

Efter en kvart kommer hon in och tar blodtrycket på Tussen där han ligger under vagnen. Han viftar klart irriterat med svansspetsen. Blodtrycket bara fint, jag pustar ut. Dags för blodprovet. Tuss rör inte en min, bara svansspetsen, där han sitter på undersökningsbordet i min famn. Han är van vid det här laget och jag inbillar mig att han blir lugn när jag pratar och pussar. Efter omplåstrande får han äntligen hoppa ner från bordet och lägga sig under vagnen igen. Jag berömmer och pussar. Elise ritar vidare.

På en gång när veterinären öppnar dörren ser jag att det inte är bra. "Diabetesen har kommit tillbaka säger hon". Han hade 24 i sockervärde. Jag försöker lyssna och ställa alla frågor jag inte kommer på, men kan inte hålla tillbaka tårarna. Vi pratar alternativ för behandling. Hon måste ta ett prov till för att se långtidssockret, svar kommer under morgondagen. Till dess ska jag och Anders fundera på behandling, på om vi vill dra igång insulinbehandling. Veterinär S vill inte rekommendera det, med tanke på vilket stort åtagande det är, på vår livssituation med heltidsjobb och två småbarn och med tanke på Tuss ålder. Jag frågar vad som är den bästa behandlingen för att få honom att må fortsatt bra. "Det är insulin", säger hon. "Men... jag vill att ni funderar, och att du pratar med din man om vad det innebär för er. Tablettbehandling kan fungera bra även denna gång, eftersom det gjorde det sist."

När djurskötaren kommer in för att ta prov igen frågar jag om veterinär G är där. Han jobbar inte, men kom in en sväng precis och jag får prata med honom. Hans svar på frågan vad vi ska göra blir direkt att "då sätter vi in insulin". Jag litar på honom. Det är tack vare honom som min Tuss lever idag.

Vi får vänta länge på direktregleringen från försäkringsbolaget. De senaste månaderna har vi lagt ut drygt 4 500 kronor i veterinärkostnader och nu är det dags att reglera. Tur att man har försäkring. Tuss vilar i kattburen och längtar hem.

Hemma igen brister allt. Gråter hos Anders. Han kramar och tröstar med att diabetes inte var en dödsdom sist, han har klarat det en gång. Inga tvivel om behandling. Så länge det finns en behandling så är det den vägen som gäller.

När Anders åker för att handla och hämta ut medicin går jag ut i trädgården och ropar på Tuss. Han tittar upp borta vid granen, spetsar öronen och kommer för att gosa. Stryker sig, kelar, kurrar som bara han kan. Jag tar ut en dyna och lägger i stolen, sätter mig bredvid och han hoppar upp. Kelar ett tag, tar bort plåstret på sticksåret och han tvättar. Sen lägger han huvudet på tassen och somnar kurrandes.

Jag sätter mig och googlar och läser på igen om diabetes och insulinbehandling av katt. Framåt kvällen känns det lite lättare, den värsta klumpen i magen har gett sig. Många före oss har stått i samma situation. Många katter blir friska igen och bukspottskörteln kan komma igång med egen insulinproduktion igen om de får insulin en period. En del behöver det livslångt.

Nu ligger Tuss och sover igen. Han har fått medicin. Imorgon ringer veterinären med provsvaren på långtidssockret och jag är nervös och nedstämd. Det tar hårt att bli påmind om att de vi älskar inte är odödliga.

Jag hör människor som säger att det "bara är ett djur". Att det finns gränser för hur mycket man väljer att göra för att få ett djur att må bra.

Tuss är en familjemedlem. Han har bott med mig längre än någon annan i familjen. I tretton år har vi bott under samma tak, vi har delat säng och mattallrik, han förstår när jag pratar, han kommer och gosar när han själv vill och han blir lugn när jag pratar.

Han är inte "bara ett djur", han är en individ som älskas högt. Jag tror att det är långt ifrån alla människor som får uppleva en så stark relation till ett djur, men jag är övertygad om att de människor som är lyckliga att få göra det förstår vad jag menar. När jag ser de känslor Tuss och våra andra husdjur har, blir den naturliga slutsatsen att även andra djur har samma möjlighet att känna glädje, sorg, lycka och rädsla. Resultatet av den slutsatsen blir att det är oändligt svårt att acceptera att vissa djur konsumeras som föda, för att de till exempel har ett tryne istället för en nos. Allt hänger ihop.

Tuss vilar efter bilresan till veterinären.

Renligheten själv.

Älskad prins sussar sött.

Kommentera gärna

Söndag 10 augusti

Boråstapeter, Anno 1905, #12915           Duro, Atmosfär III, #501-09

Källaren ska röjas, saker sättas ut på blocket och köras till Myrorna, och sedan ska väggarna vitmålas. Sovrummet ska bli vitt. Fondväggen ska sparas och de nu blårandiga väggarna bli vita och de mörka konsolerna ska sprayas vita. Sedan ska det in en ny säng, utan sänggavlar som samlar kläder som ska ligga annanstans. Ska bli jätteroligt! Tänk att jag ständigt faller tillbaka på vitt nu. Att färgsätta med detaljer istället, till en ljus bas. Letar inspiration på bloggar och nätbutiker, i inredningstidningar och på secondhandaffärer. Lusten att renovera är tillbaka, och det är speciellt roligt när det inte är ett måste, när grunden egentligen är bra men helheten kan bli bättre. Tycker om det här huset =)

Det verkar som vår planerade båttur på kanalen regnar bort. Enligt väderprognosen håller regnet i sig åtminstone fram till onsdag. Men det går ju lika bra att ta nästa sommar. Jag är övertygad om regn på Elises födelsedag. I fem år har det varit solskensväder på storsessans dag, statistiskt borde oddsen för en sjätte årsdag med sol inte direkt vara skyhöga. Det är vid tillfällen som regniga födelsedagar som man saknar ett större hus.

De senaste inläggen nedan har nu kompletterats med bilder!

Kommentera gärna

Söndag 10 augusti

Vemodigt att packa ihop och åka hem efter sista svängen för sommaren. Vill aldrig att det ska ta slut. Saknar lugnet, naturen och farmor & farfar.

Men katterna är glada att vara hemma igen. =)

Nu väntar en vecka fylld av massor med kak-, muffins- och bullbakning och finslipning av kalasplaneringen tillsammans med Elise. Jätteroligt. Och förhoppningsvis blir vädergudarna på bättre humör så att vi kan få klart altanen med.

Kommentera?

Sagans morgonrunda på gräset.

Mys i lusthuset.

Anders klipper gräs.

Farfar & Emil samtalar.

Farmor & farfar.

Nattligt semesternöje: PUSSEL!

...och ett till...

...å lite landskap...

...å ett loppisfynd från 50-talet.

Fredag 8 augusti

På kvällen åt vi i lusthuset med farmor och farfar, med en massa god glass till efterrätt. Saga blev jättearg för att jag delade på hennes rödbeta. Vissa såna saker är jätteviktigt för henne nu. Till exempel vill hon ha hela rödbetan, och att bananen inte får delas och måste ha skalet kvar längst halva frukten. Det är viktigt att göra som stora tjejer gör; hon ska sitta på vanlig stol, fast hon knappt kommer över bordskanten med hakan, och hon ska ha stor tallrik, stora bestick och både kniv och gaffel.

Hon funderar mycket kring språket nu, och provar sig fram. Märker att hon ofta  funderar mer än hon säger. Hon kan börja en mening, fundera ut i förväg vad hon ska säga. Får hon inte till ordet i huvudet blir hon tveksam och kan låta bli att säga det alls. För några dagar sedan hade hon smitit ut längst gatan. När hon kom in igen och vi pratade om varför hon inte får göra så, svarade hon med "kommer bilar där. försiktig jag. går..." Sen provade hon, viskade tyst, men fick inte till det, och blev tyst. "Du går längst trottoaren?" frågade jag. "går tottoaten jag!" svarade Sagan. Så otroligt söt

Idag är det fortfarande fuktigt i luften och solen lyser med sin frånvaro. Men det är skönt att vara här. Vi måste få tag på en öppen veterinär som säljer katternas specialfoder, eftersom det fanns för lite mat kvar att ta med hemifrån. Det känns som en lagom stor utmaning för dagen. Sen är det visst invigning av OS, säger de som har koll =)

Kommentera?

Sagosessa njuter sötsaker på Buffils-Anna.

Elise njuter chokladhjärta med grädde.

Pappa & Mamma njuter utsikt.

Barnen leker i lekstugan.

Siljansbygden.

Utsikt.

Paradiset Vintersvad.

Sojakorvsgrillning.

Sagan gosar med "Tutte" (Tussen).

Saga ville bestämt sova i den gamla släktvaggan. Och somnade.

Dennis och Tuss njuter semesterlugn.

Torsdag 7 augusti

Läste om rättegången mot tyskan i Arbogamålet igår. Rättegången finns utlagd minut för minut och långa diskussioner pågår på Flashback. Ryser. Det är som att få benen bortslagna under sig av all den ondska en människa är kapabel till. Kan inte förstå.

Hur kan tyskan sen ha mage att neka, inte ens ge föräldrar och anhöriga chansen att få ett ordentligt avslut. Att hon tillåts sitta och le och småskratta i rätten. Varför talar inte hennes försvar om för henne att man banne sig inte beter sig så, vare sig man är oskyldig eller inte. Hon tiger, nekar, erkänner att hon ljugit och talat halvsanningar, gör ingenting för att samarbeta.

För mig är hon utom rimliga tvivel den skyldiga gärningsmannen. Hon har motivet - en sjuklig svartsjuka och avundsjuka på det liv mammans nya sambo levde, hon har googlat på mamman och sambon, varit på platsen och rekognoserat, foton på huset har funnits i hennes dator. Hon har ägt ett par skor av ”samma sort” som de som gett avtryck på mordplatsen. Hennes hyresvärd uppger att en hammare saknas i hennes tidigare bostad i Stockholm. Hon har uppgett till en vän i Tyskland dagen efter mordet att hon blev av med en hammare på Skavsta flygplats, samma dag som mordet. Hon har uppgett att hon hyrde bil för att åka från Stockholm till Örebro dagarna kring mordet, och att hon bara stannade till i Arboga för att ta tre kort på fornlämningar. Men hyrbilens mätare visar för kort sträcka för att rimligen ha åkt till Örebro och teknikerna har inte hittat några återskapade foton av fornlämningar i hennes kamera. Dessutom finns hon på bild från stationen i Arboga samma kväll som morden. Den kvinnan ljuger som en häst travar.

Att hon sedan inte samarbetar, att hon undanhåller information och inte vill uppge namn på påstådda vänner som skulle ha hälsat på i Arboga, sätter bara pricken över i. Vilken människa som är anklagad för ett så fruktansvärt brott skulle inte göra allt för att bevisa sin oskuld? Skulle man under de omständigheterna vilja ”skydda sina vänner” och därför inte uppge namnen på dem som kan ge en alibi?

Det är för mycket indicier för att det ska kunna vara någon annan. Att hon är skyldig är lika säkert som att finna en nål i en nåldyna eller en myra i en myrstack.

Jag sätter mitt hopp till att rättsystemet lyckas fälla även om DNA-bevis saknas. Så fungerade det för tjugo år sedan. Nu när möjligheten till att binda någon till ett brott med hjälp av DNA finns, måste det vara ett plus, men inte ett måste för en fällande dom, när allt annat stämmer. Hon hade motivet, psyket och tillgång till mordvapnet. Att hon sedan varken samarbetar eller visar någon som helst ångest för att vara anklagad för det mest bestialiska av mord, hjälper inte direkt till att få henne att framstå som en mindre osympatisk människa.

Jag skickar alla tankar till föräldrarna som förlorat sina två solstrålar, till mammans nya sambo och till barnen Max & Saga som bestals på chansen till ett liv. Jag sätter mitt hopp till att rättvisan får sin gång, på ett eller annat sätt.

Kommentera?

Onsdag 6 augusti

Vid lunch var jag över till Terese med Prinsen. Vi får inte upp bägge burarna i bilen och hon och Tova erbjöd sig att ta hand om honom tills på söndag. Där får han det bra.

På eftermiddagen fick vi besök av kusin/gudbarn Emil! Och moster/syster och Bobo. Det var till och med uppehåll, så vi kunde ta en fika i all enkelhet på den snart klara altanen. Jag hade bakat bullar (fixade degen själv!) med barnen, och de blev godkända =) Emil fann sin favoritleksak i Sagans nya gräsklippare, som han förnöjt knatade omkring med, fina killen.

I går kväll körde vi nattpass på altanbygget. Fram till klockan halv tolv mätte, sågade och borrade vi. Nu är bärlinan för taket uppe och man börjar förstå hur det ska bli när det är klart. Det blir en stor altan, och förstås mycket fin. Det är ju Anders som gjort den. =)

När vi kommer hem igen är det en vecka kvar på semestern. Jag börjar längta tillbaka till jobbet. Det ska bli skönt att dra igång igen, att få jobba med mitt roliga jobb, att få träffa jobbmänniskor och att få känna att man gör någon nytta utanför hemmet. Ska bli skoj med luncher på stan och afterwork igen, och att komma igång med träningen på nytt.

Kommentera?

Kusin Emil på besök i Hallsta.

Emil provar Sagas gräsklippare.

Sessa sussar i bilen.

Onsdag 6 augusti

Allt kan man lära av Afzelius och Wiehe. Nedan fyra texter om barnfostran, kärlek & politik och hopp. Det är fint. Och tänkvärt. Sån musik görs inte idag, den kommer inte från Idol-program. Men de går aldrig ur tiden.

Först Keops pyramid, som sjungs av Wiehe tillsammans med Thåström (kan det bli bättre?):

(Eller titta på denna länk.)

Texten till Mitt hjärtas fågel hade Wiehe liggandes i en byrålåda och den kom fram när han och Afzelius skulle göra en skiva tillsammans 1986. Björn fastnade för den, men Wiehe var osäker. Afzelius spelade in musiken när Wiehe inte var i studion och Wiehe fick lägga på sången efteråt. Afzelius fick rätt. Låten låg på Svensktoppen över ett halvår.

...Ska andra röster sjunga är fylld av hopp. Men jag undrar vem som ska sjunga sångerna om rättvisa och fred i framtiden. Med Bush som styr världen, växande främlingsfientlighet, 300 miljoner barn som svälter medan västvärlden slänger matberg, människor som saknar rent vatten och andra som dör i brist på enkel medicin och med fler annalkande naturkatastrofer på grund av växthuseffekten. Åttiotalisterna som har fullt upp att blogga om mode, synas i Idol och rösta efter sitt eget bästa lär inte stå i kö, varken för att förändra världen eller att sjunga dessa sånger.

Fotnot: Ikaros var en hjälte i grekisk mytologi, son till uppfinnaren Daidalos. Far och son fängslades då fadern hade fallit i onåd hos kung Minos på Kreta. Av vax och fjädrar tillverkade fadern vingar åt dem båda och de rymde flygande över havet. Daidalos varnade sin son från att flyga för nära solen, eftersom det skulle smälta vaxet i vingarna. Ikaros lyssnade inte på sin far, utan miste sina vingar och störtade i havet.

Kommentera?

Tisdag 5 augusti

Hämtade den jättefina skolbänken och blev poppis hemma : ) Sen hade paketet från leksaksbutiken kommit. Elise fick prova prinsessklänningen som hon ska ha när hon fyller år och Saga fick köra gräsklippare. Fina ballonger med prinsessor och en trapets i trä att hänga i äppelträdet var också med. Men trapetsen får vänta tills det blir bättre väder...

Skulle ha varit över till en kompis med barnen och pratat bröllop, men vi sköt upp det en vecka. Kände att det blev för ont om tid, med allt som ska hinnas med innan vi ska till Dalarna. På eftermiddagen kom vi dock fram till att vi åker upp imorgon istället. Hoppas på bättre väder och blir mindre stress. (Det är ju semester!)

På eftermiddagen hanns det då med ett par plåtar O'boy-kakor och kokoskakor, medan Anders fixade med altanen. Fick också bort mer ogräs ur gräsplanteringen och var till Åsby för mer gräsfrön. På kvällen tyckte Anders att det kan väl inte vara så svårt med kanelbullar? (Jag vägrar baka bullar sedan Elises treårsdag, då jag gav upp efter så många misslyckade försök.) Vi tog varsitt glas vin och han fixade smeten. När Elise kom hem från sina kompisar hjälpte hon till med avsmakning, kavlande, skärande och sockerströande. Bullarna blev kanonbra!

Nu är det tvättning, packning och plock som gäller. Ska bli så härligt att komma upp till farmor & farfar igen och ser fram emot att träffa gudbarn med familj till helgen!

Tack för all rader i gästboken! Det är roligt att veta vad ni tycker och vilka som är här.

Elises nyaste partytrick: att klättra i dörrkarmen. Tuss gör
stor ögon (!).

Sött åt min söta. Är det sött så är det gott... Saga har fått en
Risifrutti som går åt som smör i solsken.

Altanfixarväder tack vare uppehåll...

Villaboxar... =)

Missöde i bakningen! Vem satte på plattan?

Chokladdoppade kokoskakor.

Hemliga O'boykakor.

Kanelbullar!!!

Kommentera gärna!

Måndag 4 augusti

VÅRAN så fina skolbänk, som vi hämtar imorgon! (Foto från
Tradera.)

På eftermiddagen fick vi trevligt besök som kom med en platta öl och vin direkt från Tyskland. "Hemkört" till dörren. Vi fikade, pratade och hade jättetrevligt, och Saga somnade i min famn. Bra med trevliga vänner som träffar trevliga flickvänner.

I övrigt gick inte dagen riktigt som planerat. Loppisplaner och ärenden till IKEA blev inställda då min lön inte hunnit över på kontot. Den som spar han har. Anders skramlade dock ihop till de sista plankorna till altanen, så nu kan den bli klar. Bara det slutar regna. Lite jobb passade jag på att få gjort idag.

Mina underbara föräldrar erbjöd sig komma ut och hämta bilen istället för att vi skulle köra in och lämna den. Så jättesnällt, lockade inte alls att ta med barnen på en t o r till Västerås...

Trädgården har hamnat lite efter den sista tiden. Inte roligt med det här vädret och känner mig inte alls nöjd med mitt försök till rabatt. Tog dock en timma idag och rensade ogräs ur det nyplanterade gräset. Känns som om vi fått ett lass jord med bara ogräsfrön i. Dessutom växer gräset dåligt på ena sidan, där gråsparvarna haft sitt favorit-pick-ställe...

Anders svär över regnet. Den timman han gick på semester började tråkvädret, och det håller i sig. För en vecka sedan var det högsommar, nu är det höstväder och rönnbären får röd färg. Tycker synd om Anders. Det regnar, igen. Och trät på altanen sväller så att det blir svårt att justera rätt. Längtar upp till Dalarna och farmor & farfar, men känns omöjligt tråkigt i detta väder.

En skojig sak idag var dock att paketet från Kakburken kom i brevlådan. Nu ska här bakas söta muffins vill jag lova!

Muffinsprylar!!

Nu blir det ett glas vin å sen sussa in tillsammans med barnen till Mikael Wiehe.

Kommentera?

Måndag 4 augusti

Minnen i porslin. Lite av det fina porslinet. De gula kaffekopparna
med tillhörande fat fanns i Momo & Monsas stuga under alla år. De
vita stora tekopparna med fat, plus tallrikarna under kommer från
Dalarna, de har farmor & farfar haft. Mysigt med dessa gamla
husgeråd, bara tanken på vilka som kan ha druckit ur dem
genom åren! (Dessutom är de så vackra och från samma årtionde
som huset.) De blåvita tallrikarna är loppisfynd.

Vid en paus i nattstädningen hamnade jag framför datorn och den lilla stunden jag skulle titta runt på lite bloggar och inredningssidor blev snart till timmar. Såg att mina auktioner på Tradera gick bra och fotade och satte ut några till. Till slut kom jag fram till att det var lika bra att hålla sig vaken till nästa kväll istället, för att få ordning på dygnet igen. Så när Saga vaknade vid sju-tiden avslutade jag städningen medan hon åt frukost.

Nu är jag spötrött och det blir inte många knop idag.

Kommentera?

Söndag 3 augusti

Lagom när barnen somnat tog Stora Åskvädret vägen över Hallsta. Jag drog ur alla jack till tvättmaskin, datorer och modem, medan Anders ställde sig på trappan utanför och spanade på blixtrar som han alltid gör när det är oväder. Sen bakade vi chokladbollar.

Igår kväll hakade Anders på TV6:s race med en massa Jackie Chan-filmer. Jag skrattade mest åt "mobiltelefonerna":

Mobil telefon, visst, men kanske inte den man hänger i en
snodd runt halsen? :) Den lär ju vara svår att tappa bort iaf.

Igår sov Saga första natten utan blöja och vaknade torr i sin egen säng! Hon är nu med Elise och Emma och leker hemma hos Emma på dagarna. Hon är så stolt när hon kommer hem.

Saga efter att ha lekt en dag med de stora tjejerna hos Emma.

Statistik är spännande. För ett tag sedan satte jag in en ny räknare på hemsidan, för att kunna följa upp statistiken lite bättre. En spännande sak med den nya räknaren är att jag nu kan se hur länge besökarna stannar på sidan. De två största bitarna i diagrammet över besökslängden utgörs av de som stannar kortare än 30 sekunder (blå + grön) och de som stannar längre än en timma (gul). Fascinerande.

Man blir lite nyfiken på vilka besökare efter att ha haft lösenordsskydd ett tag. Antalet besök har minskat, precis som jag trodde. Nu har vi stadigt runt 20 unika besök per dag, mot mer än det dubbla före lösenordsskyddet. Har lite dålig koll på vilka som har lösenordet, och vilka som använder det. Det är så klart inget måste att kommentera det du läser, men det är alltid trevligt med en liten kråka i gästboken då och då. Självklart kan du klicka i att det ska vara hemligt om bara vi i familjen ska kunna läsa det. Skriver gör du här.

Lördag 2 augusti

Jag önskar dig inte guld mitt barn
ej heller pengar och makt.
Jag önskar dig modet att vara dig själv.
Och stå för det du sagt.

Jag önskar dig inte en stenfri väg,
men kraften att vägen gå.
Jag önskar dig kärlek i rikliga mått.
Och vänner att lita på.

Elise ställde till det idag när hon hade kompisar här och lekte. Varken Anders eller jag var med och hörde händelseförloppet, men hon var taskig mot en av sina kompisar, vilket ledde till att hon gick hem ledsen. Vi skickade hem den andra kompisen och pratade med Elise för att fråga vad som hänt. Det syntes att hon hade en knut i magen, och hon blev ledsen och berättade. Hon ångrade sig och sa att det bara hade "sluppit ur" henne, att hon inte menade det. Vi pratade om att man ju inte får bete sig så, speciellt inte mot en kompis som man tycker så otroligt mycket om. Hon var ledsen och grät, lilla vännen. Sedan ringde hon upp kompisen och sa förlåt. Vi berömde. Sen fick hon vara på sitt rum ett tag och fundera, medan det rådde lekkompisförbud resten av dagen.

Efteråt pratade vi mer igen. Det kändes bra i magen igen sa hon. Hon är så klok och omtänksam. Man glömmer ofta bort att hon faktiskt bara är snart fem år. Kraven blir lätt högre, bara för att hon känns äldre, det är en svår balansgång. Samtidigt är det nu hon lägger grunden för att lära sig att hantera relationer och konflikter.

Uppfostran är svårt, speciellt när det handlar om känslor. Att tala om att det är fel att slåss och stjäla är en sak, men när det kommer till att hantera mänskliga relationer är det inte lika lätt längre. Och hur vet man om man gör på rätt sätt?

Jag tror mycket på pratet, att visa att det är ok att prata om allt, att tycka och känna och våga visa det. Jag hoppas att det kan hjälpa dem att växa till människor som själva kommer fram till vad de tycker är rätt och fel, och vågar stå för det även om inte andra tycker likadant. Att de vågar säga ifrån när någon gör något som är fel mot någon annan. Att de hittar sin egen väg till lycka.

Lillsessan fortsätter fascineras av djuren.

Här är det Prinsen det gosas med.

Prinsen & prinsessan : )

Fredag 1 augusti

Idag blev det äntligen en tur på Mälaren med mor & far i segelbåten. Härligt att komma ut en sväng och njuta båtliv en dag och att träffa mamma och pappa. Elise jätteexalterad hela vägen dit. Saga har inga tidigare minnen från båten, men så fort hon såg båten var hon förväntansfullt upprymd. Anders jobbade och honom hämtade vi upp vid Björnön efter att han slutat.

Vi åkte ut till Almö-Lindö, där vi lade oss för ankar utanför badstranden. Vädret helt underbart och vi tog roddbåten in till stranden.Elise och Momo badade en massa och Saga gick och plockade i strandkanten och åkte rutschkana och gungade. Jag njöt av lugnet med en inredningstidning och sms:ade en hälsning till Monsa.

Almö-Lindö är sommarlov, barndomsminnen och min Monsa & Momo. Det är fortfarande konstigt att vara där utan dem och utan den så söta lilla stugan. Jag får lust att gå och hämta vatten från pumpen för en enkrona litern av Monsa : ) och bryggan kommer alltid att påminna om min Momo, som vid över åttio fortfarande dök på huvudet från kanten i sin vackra rosa baddräkt med badmössan på huvudet.

Elise och Momo simmade tillbaka till båten och vi bjöds på lunch i sittbrunnen. Saga somnade utmattad i förpiken efter maten. Så småningom ringde Anders och hade slutat jobba, vi lättade ankare och tuffade iväg för att hämta honom, med Elise och Momo på släp i jollen. Lagom när Anders påbörjade sin semester började det regna, och det höll sen i sig resten av kvällen. Men Elise och Momo trotsade regnet och badade ändå. Anders fick sig en semesteröl och njöt. Sen fick vi kvällsmat och en mysig stund trots regnet. Barnen klättrade omkring i ruffen som om det vore ett stort slott.

Elise sov kvar med Momo & Bobo i båten och vi tog bilen hem från Björnön.

Väl hemma igen jobbade jag undan ett jobb som låg på medan Saga lekte med Emma och Anders fixade med altanen. När Saga somnat firade vi Anders påbörjade semester genom att arbeta vidare på vinboxen och småprata. Så mysigt.

Lite ändringar i layouten på hemsidan, vad tycker du?

Lustig sovställning : )

Den fina båten.

Saga & mamma på stranden, Momo & Elise i jollen och
Bobo i båten.

Momo & Elise simmar tillbaka till båten.

Almö-Lindö-bryggan.

Sagan i sittbrunnen.

Elise & Momo på släp : )

Anders får en semesteröl av avärfar : )

Elise & Momo badar i regnet.

Saga och Pappa matar änder.