Måndag 30 april 2007

Hemma igen och nästan inget jobb trillade in i burken på hela dagen, så Saga och jag tog en cykeltur för att upptäcka att öppna förskolan hade stängt. Stannade istället i en lekpark där vi njöt av sol, en bok och lite lek. Fram tills Saga koncentrerade sig och bajsade. Hem för att byta och äta lunch. Kolla efter jobb igen. Sen spenderade vi några härliga timmar på tomten med katterna, innan Saga blev så trött att hon nästan somnade stående.

På kvällen åkte vi till Fredrik och Kicki (fast Kicki jobbade sent), där vi mötte upp med Pejve och kusin Tova. Åt pizza, barnen lekte och vi hade revligt och sen tog vi en promenad till brasan. Trevlig stund vid brasan trots kyla och trots att någon eldat upp större delen av buskhögen redan kvällen innan.

Kommentera!  |  Upp igen!

Bägge barnen i kärran på väg till dagis (pekar på cykeln :)

Tuss vid blomsterrabatten.

Tova, Mattias, Linn, Moa, Fredrik, Saga, Elise och Anders.

Familjen vid brasan.

Söndag 29 april 2007

Jag tror att det är väldigt olika det där med hjälpsamhet. En del människor tycker att det är roligt att hjälpa andra och gör det inte alls av ett 'måste' eller 'borde'. En sån är jag (och jag inbillar mig att jag fått det hemifrån?). Jag nästan letar efter tillfällen att få hjälpa andra, och göra andra glada. Och det gör jag för att jag tycker att det är roligt. Men jag kan också säga ifrån när det inte passar mig att hjälpa. Därför (?) tar jag även gärna emot hjälp, och drar mig inte alltför länge för att fråga. (Däremot är jag alltid noga med att tacka när jag får hjälp.) Jag räknar kanske lite för lätt med att andra också tycker att det är roligt att hjälpa och att de kan säga ifrån fall de inte vill. Har med åren lärt mig att det kanske inte alltid är så.

Idag köpte vi äntligen en cykelkärra! Med den hoppas jag på många turer till kanalen, på fikabesök och till campingen i sommar, när Anders jobbar och har bilen. Det finns plats för två barn plus lite packning. Ska bli så roligt! På kvällen invigde Saga och jag den, när Elise var hos Michelle. Vi åkte och lämnade returförpackningar vid återvinningsstationen och sen en sväng till affären. Saga (och jag!) tyckte att det var så roligt! Men på vägen hem somnade hon, och vi bar inne henne i sängen så att hon fick sova vidare.

Senare på kvällen åkte jag och hämtade Elise hos Michelle med kärran. Hon hade varit där hela dagen. Hon tycker att det är så roligt att vara där och pratar så ofta om att få åka dit. Michelle är hennes stora idol. På vägen hem var Elise jättenöjd med sitt premiäråk i kärran. Vi kommer att ha mycket skoj med den! Ok att vi fortfarande kommer att åka en hel del bil in till stan och så, trots att vi ännu inte köpt flexifuel-bil, men nu kan vi i alla fall minska på åkandet lokalt. Det känns bra. Alla kan vi göra något för att minska på utsläppen.

Premiärtur med cykelkärran. Saga somnade efteråt.

                                                

Kommentera!  |  Upp igen!

Lördag 28 april 2007

Varför slutar man ösa beröm över sina barn när de blir äldre? Eller, alla kanske inte gör det, men det verkar som att de flesta barn slutar höra beröm när de blir äldre. Borde det inte vara minst lika viktigt att man får fortsätta höra beröm för det man gör bra? Oavsett om man är ett, tre, åtta, tretton eller 24 år. Om alla berömde varandra mer så skulle vi säkert få höra mindre skäll och gnäll också. Och det är ju så mycket roligare att berömma för något som är bra, än att klaga på något som är dåligt. Jag tror att barn som ofta får höra hur bra de är växer upp till att bli just bra människor. Barn som växer upp med bekräftelse och får höra att de lyckas bra blir trygga människor. Borde det inte vara så? Och barn som ofta får höra hur älskade de är, får lättare att älska och bli älskade av världen runt omkring dem.

Kommentera!  |  Upp igen!

Älskade bokmal

Måndag 23 april 2007

Några foton på vår älskade lillsessa:

Så vacker.

Hinner inte alls njuta av den stundande våren. Men så här ser den ut i trädgården:

Syrenerna och rabatten, 18 april 2007.

Och köket har vi kommit så här långt med:

Se mer här.

Kommentera!  |  Upp igen!
 

Söndag 22 april 2007

På lördagen var det segt. Elise och Saga kom hem strax före lunch. På kvällen blev Saga magsjuk och kräktes i mängder. Det förklara troligtvis hennes dåliga aptit de senaste dagarna. Stackars, hon som har haft svårt att gå upp i vikt redan som det är.

Elise sov jättelång eftermiddagslur och sen kväll var hon jättepigg. Hon och och jag sminkade varandra, glittrade, hade finskor och dansade till Måns Zelmerlöv och Sonja Aldén, medan pappa fixade vegotacos till lördagsmyset.

Det är ett väldigt pysslande för att få vardagen att gå ihop just nu. Anders jobbar heltid i Köping, på spridda tider på dygnet, två helger av tre. Samtidigt försöker jag hinna med att jobba så mycket som möjligt, men det blir ju jag som får anpassa mina tider efter hans, eftersom det är det som är lättast. Mamma och pappa ställer upp mycket, vilket är helt ovärderligt. Vi har sagt att vi vill skola in Saga på dagis den andra maj, lite tidigare än planerat. Det känns som att det kommer att passa henne finfint. Hon är så nöjd med att det händer saker, så lugn och trygg i sig själv. Ett helt fantastiskt litet barn.

Elise sminkar mamma :)

Elise tycker mycket om att fotografera. Hon ställer noga
upp sina objekt, knäpper av och ser stolt på resultatet.

Kommentera!  |  Upp igen!
 

Torsdag 19 april 2007

Bamse och Skalman förklarar varför man ska betala skatt.

Så det så!

Kommentera!  |  Upp igen!
 

Tisdag 17 april 2007

Humor

 Kommentera!  |  Upp igen!
 

Söndag 15 april 2007

Det blir mest Anders som håller på i köket, medan jag försöker ta hand om den övriga markservicen. Vi får mycket stöd och ovärderlig hjälp från övrig familj också.

I normalfall är vi åtminstone två ordningsamma individer i familjen. Men när man är mitt i renoveringen, och har varit det mer eller mindre under två och ett halvt år, då kan man inte vara pedantiskt renlig/ordningsam. Det är inte möjligt. Man orkar inte med att bo så här då. De första två åren fick jag regelbundna utbrott över att bo mitt i kaoset. Jag grät, slängde grejor omkring mig och förstod inte hur jag skulle orka leva mitt i detta tills vi, inom ljusårs tid, skulle vara klara. Men det har gett med sig. Nu biter man ihop och det är inte lika farligt längre. Det går bra. Nu har vi kommit en bit på vägen och man börjar ana ljuset i slutet av tunneln. Man får stå ut med oredan och lortigheten tills dess helt enkelt. Det går inte att hela tiden försöka omorganisera kaoset. Det går inte att lägga all sin energi på att bringa ordning när alla förutsättningar för ordning är utrotade. Och det finns inte ork att dammsuga, dammtorka och putsa fönster när man ändå vet att det ser precis likadant ut där man började exakt när man slutat i andra änden.

Det känns faktiskt som att oredan och lortigheten är värre för de runt omkring oss, än för oss själva. Vi har faktiskt inte så mycket besvär av det längre.

»Här är bilder från köksrenoveringen.

I fredags jobbade jag hemma igen. Första gången sedan jag skaffade kontor. Mer lär det bli framöver eftersom Anders nu har börjat jobba. Nästan hela dagen sällskapade Tuss mig vid datorn. *mys*

Tankarna kring framtida jobb gnager vidare i huvudet på mig. Jag älskar mitt jobb, kreativiteten det kräver och friheten jag har av att vara egen. Samtidigt ställer jag mig oftare frågan vad det gör för skillnad. Ingenting i världen blir bättre av det jobb jag utför. Det är enbart egoistiskt roligt. Jag funderar mycket på om inte skulle ge mig mer att känna att jag gör större nytta, att jag åtminstone i liten skala gör världen till ett bättre ställe genom mitt yrkesval. Jag klurar vidare. Att arbeta mot rasism, hjälpa ungdomar på glid, flyktingar på flykt, familjer som har det svårt, barn som behöver stöd. Det finns många områden där värden behöver förbättras... Samtidigt undrar jag om jag skulle kunna hålla tillräcklig distans för att kunna jobba med människor som har det svårt. Jag, som börjar gråta av att läsa om allt elände i tidningar och knappt orkar se nyheterna på teve längre. Tåls att fundera på ett tag till. Så länge har jag ju mitt dunderroliga, för omvärlden totalt meningslösa jobb.

Statistiken för hemsidan är någorlunda stadig, men ännu mer sällan någon skriver i gästboken / kommenterar inlägg här. Det vore jättetrevligt om du som läser skriver en kort rad ibland.

»Här är några bilder från vårt liv just nu.

Jobbsällskap.

 Kommentera!  |  Upp igen!
 

Tisdag 4 april 2007

Så här ska köket bli när transplantationen är klar, med dessa luckor.

Vi åt lunch på pizzerian.

Köket före ingreppet och som det såg ut vid lunchtid idag.

En till förebild, på de fina "snedskåpen" som jag tycker så mycket om. Egentligen. :)

 Kommentera!  |  Upp igen!